I början av 2000-talet köpte Lars och Anqie Björnebye ett vandrarhem i byn Mörkret vid foten av Fulufjället i Dalarna.
– Vandrarhemmet gick sådär, vi hade inte så mycket gäster och kände att vi behövde göra någonting. Så vi bestämde oss för att öppna en älgpark och starta Moose Adventures och ett mooseeum, berättar Lars.
Efter att ha ägnat ett år åt att åka runt och titta på andra älgparker, lära sig allt som finns att veta om älgar och skaffa de tillstånd som behövs var Lars och Anqie redo att släppa ut de första älgarna i hägnet, tjuren Hilbert och kon Hälga. Så småningom fick Hilbert och Hälga sällskap av Edit. Hilbert, som kom från Skånes djurpark, var då ett år gammal men redan en stilig sex-taggare.
– Det är ovanligt. De flesta ettåriga älgar är så kallade pinntjurar, med bara två eller fyra taggar. Men Hilbert hade stora horn redan då.
Älgarna trivdes bra i hägnet, som var nästan sju hektar stort och med en naturlig biotop för älg.
– Vi hade sett så många alldeles för små hägn där älgarna fick lov att utfodras året om och knappt brydde sig om att röra på sig. Våra älgar vandrade omkring på ett naturligt sätt och hade alltid något att sysselsätta sig med. Vi tog med våra gäster in i hägnet så att de fick se och komma nära älgarna. Det vara bara under brunstperioden man fick lov att vara försiktig, då gick det inte att gå in i till dem. Även om våra älgar var "tama" och födda i en djurpark så är det fortfarande vilda djur, det får man aldrig glömma.
Hilbert växte och fick allt större horn. Fotografen Göran Ekström var ofta i hägnet och Hilbert har figurerat på omslagen till de flesta jakttidningar, inte bara i Sverige utan även utomlands.
Vid sex års ålder, älgens höjdpunkt i livet, var tjuren en ståtlig 24-taggare och en drömtrofé för vilken jägare som helst.
– Jag har sparat alla horn som han har fällt. Så vitt jag vet är det en unik samling eftersom jag vet att hornen kommer från en och samma tjur. Man kan följa hornens utveckling år för år.
2012 valde Lars och Anqie att sälja vandrarhemmet. I samband med det lades älghägnet ned och Hilbert, som då var åtta år gammal, fick sluta sina dagar.
– Vi ville inte sälja honom till något mindre hägn, han var van vid att ha stora ytor att röra sig på. Det kan tyckas makabert att stoppa upp en älg som man har känt och varit fäst vid. Men Hilbert var så stor och ståtlig att vi gjorde det ändå.
Huset i Sparreholm har inte plats för ett älghuvud av Hilberts storlek, så för tillfället förvaras det på Maskincenter i Sparreholm.
– Jag har planer på att sälja både huvudet och hornen. Jag tror att det finns intresse, inte minst internationellt för samlingen, säger Lars.