När det under förra året kom fram att Khaldoun Eterno Zeneddin delade ut gratis mat och bakverk ringde vi på tidningen upp och frågade om en intervju. Men Khaldoun avböjde. Helst ville han inte att det skulle bli känt vad han gjorde.
Nu har han utnämnts till Årets Stallarholmsbo av samma anledning – och då är det inte lika lätt att hålla saken hemlig.
I motiveringen från Nätverket Stallarholmen står det:
"För hans stora engagemang och hjälpsamhet för alla Stallarholmsbor. Med allt från att dela ut tårta till våra skolbarn till att skänka både mat och bröd till personer som gått igenom en tuff period, har han visat på ett stort och gott hjärta."
Khaldoun har satt upp diplomet på väggen inne på Ohlssons bageri så att alla gäster kan se det. Det gör honom stolt och märkbart rörd. Men samtidigt tycker han att det är jobbigt, för att inte säga genant, att han uppmärksammas.
– För mig är det här personligt, en sak mellan mig och mitt hjärta.
– Jag har fått så mycket hjälp av kunderna som kommer och handlar av mig. Det är tack vare dem som jag kan ge någonting tillbaka. Men jag vill inte att det ska bli för känt.
Khaldoun kom till Sverige från Venezuela med sin familj för nio år sedan. När han köpte Ohlssons hembageri för fem år sedan var företaget kört i botten, med flera konkurser bakom sig.
– Vi hade det svårt under den första tiden. Men sedan satsade vi på att baka tårtor och smörgåstårtor av bra kvalitet, och började senare med mat och skaffade alkoholtillstånd. Och det har gått bra.
Nu är ekonomin bra, säger han. Ohlssons har kvar kunderna trots pandemin, men de flesta köper och tar med sig hem.
Jaako Peltola är ordförande för Nätverket Stallarholmen, som delat ut priset under sex år. Han säger att det inte var svårt att hitta en värdig vinnare i år.
– Det var solklart att det var Khaldoun som skulle få utmärkelsen i år. Han har hjärtat på rätt ställe, och gett en plats till ensamma människor i Stallarholmen, säger han.
Khaldoun Eterno Zeneddin är själv stolt över att bageriet blivit en träffpunkt i Stallarholmen.
– Nu har folk lärt känna varandra. När vi öppnade satt folk för sig själva och hejade inte, för de kände inte varandra. Nu hälsar alla och det har blivit mycket mer socialt här. Nästan som en familj.