Akademisk ridkonst härstammar från ridakademierna som fanns mellan 1500–1700-talet och har återskapats av dansken Bent Branderup. Konstformen handlar om att fokusera på hästens grundutbildning så som man gjorde förr, när hästarna utbildades till riddare. Därav namnet riddarskapet och att man, vid godkänt väpnarprov, blir inskriven i riddarboken.
– När Christofer Dahlgren, mästare i akademisk ridkonst, kom hit för första gången 2005, för 18 år sedan, blev jag fast. Jag fastnade för lättheten i hanteringen och ridningen. Det kändes enkelt och roligt, berättar Caroline Berg.
Maria Norberg, en av ungefär 50 licensierade tränare i akademisk ridkonst, tillägger:
– Det är relationen och bandet mellan människa och häst som står i centrum. Allt ska ske för hästens bästa.
Proven är till för att visa att man besitter rätt kunskap, att hästen rör sig så som den ska och att man kan lära ut rätt. Det första provet är ett prov från marken, longerprovet, följt av väpnarprovet.
Ett godkänt väpnarprov, vilket endast kan godkännas av grundaren Bent Branderup, innebär att man blir inskriven i den så kallade riddarboken. Vilket Caroline Berg nu har blivit efter ett godkänt prov med sin häst Donaire.
– Provet är till musik och tog ungefär 15–17 minuter. Jag var så himla nervös, så jag minns fortfarande inte allting som hände, säger Caroline Berg som fick medlemsnummer 270.
– Vi är runt 280 medlemmar. När man har klarat väpnarprovet har man klarat grunden, Bent brukar säga att efter det börjar konsten, berättar Maria Norberg.
Hur länge tränade du inför provet?
– Donaire kom från Spanien för fem år sedan. Där reds han på ett annat sätt. Jag skolade om honom från början, så man kan säga att jag har tränat inför väpnarprovet i fem år, säger Caroline Berg som har tränat akademisk ridkonst med sammanlagt fyra hästar.
– Det är svårt, men i och med att det är så logiskt och naturligt så blir det samtidigt lätt och roligt. Man lär sig en sak i taget som sen bildar en helhet, förklarar hon.
Vad betyder akademisk ridkonst för dig?
– Jag vet inte vad jag skulle göra utan akademisk ridkonst, det har blivit en del av mitt sätt att leva.
Hon tillägger:
– Hästlivet och relationen till hästen har blivit så himla härlig och meningsfull. Jag utvecklas och lär mig mer och mer.