– Den här platsen ser annorlunda ut varje gång jag besöker den.
Thomas Fång tar upp en karta med flygfotografier för att jämföra nutid med dåtid. Han fortsätter därefter att gå i ett raskt tempo in mot en skog, över en åker vid Vreta gård några kilometer väster om Stallarholmen.
Tjocka lager mossa täcker stenarna på marken och vid en skogsdunge lite längre bort syns två älgar. Thomas Fång har varit här många gånger förut. Första gången var han knappt tio år gammal, senaste gången var för tio år sedan.
– Kan det verkligen vara här? Det ser så annorlunda ut.
Sedan 1985 har han bedrivit en omfattande efterforskning kring flygkatastrofen utanför Stallarholmen. Han har tillbringat tid i arkiv, letat efter rester från olyckan och skrivit flertalet artiklar. Vart tionde år väcks intresset på nytt i samband med olyckans årsdag:
– Det blir som en katalysator för minnet, konstaterar han.
Plötsligt syns en skylt vid ett stenblock som bekräftar Thomas Fångs tes. Det var här som sex personer i besättningen miste livet när plan SE-BAM "Tom" störtade för 70 år sedan, den 4 december 1945.
Det var en dimmig tisdagskväll vid elvatiden. Ovanför Toresund kyrka, 1 300 meter upp i luften befann sig flygaren Ernst Roll med besättning i den flygande fästningen SE-BAM "Tom".
Ernst Roll var bara 24 år men hade redan hunnit flyga över två miljoner flygmeter under sin karriär. Flygplanet han manövrerade hade precis flugit det tjeckiska herrlandslaget i ishockey och skulle nu vidare mot Bromma.
– När de flög över Kalmarsund fick de anrop om att det var dåligt väder, berättar flyghistorikern Göran Åhblom som har rest minnesskylten utanför Stallarholmen.
Planet omdirigerades och fick åka till Göteborg för att mellanlanda där passagerarna placerades på ett nattåg i väntan på bättre väder. Besättningen inväntade besked om att flyga vidare och fick även de erbjudande om att sätta sig på tåget.
– "Fasen, ska vi inte köra ändå?", frågade Ernst Roll. Ett annat plan, en DC3:a som också hade fått landa i Göteborg, satte sedan kurs mot Bromma och kort därefter flög även "Tom", säger Göran Åhblom.
Vid klockan elva på kvällen befann sig planet i närheten av Stallarholmen och beordrades att gå ner på lägre höjd. Ernst Roll med besättning lydde order när det otänkbara plötsligt inträffade.
Stallarholmsbon Edmund Eriksson hade varit i väg och träffat några vänner.
– Jag var 15 eller 16 år och cyklade hem från ett sammanträde på kvällen. Jag minns när det hände, det var ovanligt dimmigt den kvällen. Hela himlen lystes upp av ett stort sken. Några minuter därefter började brandsirenen tjuta och sedan kom brandkåren. Vi förstod först inte vad som hade hänt utan läste om det i tidningen dagen efter, säger Edmund Eriksson.
"Planet blev fullständigt krossat, och i närheten av den söndertrasade flygkroppen låg två män döda. Sex personer dödades", rapporterade Strengnäs Tidning den 5 december 1945.
"Tom" hade slagit i trädtopparna vid en närliggande skog och sedan åkt rakt in i ett stenröse.
– Det talades väldigt mycket om det här just då. Vi besökte platsen någon dag efteråt och samlade smyckespärlor från lasten som hade spridits ut, berättar Edmund Eriksson.
Än i dag går det att hitta smyckesrester på platsen, men att de härstammar från en civil flygkatastrof är det däremot inte särskilt många som känner till.
– Jag vet inte hur många som känner till den här berättelsen i dag. Det har skett ett generationsskifte och det här har lite grann fallit i glömska, säger Edmund Eriksson.
När Thomas Fång för första gången fick höra talas om berättelsen under 1970-talet var historian om "Tom" närmast en sägen.
– Jag tog först del av den i köket hos min mormor. Det snurrades om den här händelsen då och då men endast enstaka minnesfragment. De berättade att det hängde lik i träden, vilket är ganska suggestiva bilder, även om inte just det här var sant.
Fragmenten och ovissheten kring historian om kraschen gjorde att den blev närmast mytologisk för Thomas Fång.
Som barn besökte han olycksplatsen och undersökte runt omkring. Tillsammans med sin kamrat som bodde i närheten brukade de klättra på stenblocket, umgås och samla på delar från planet.
– Som ett pojkboksäventyr, beskriver Thomas Fång historian.
Han böjer sig ned och tar upp små plåtbitar i sin hand för att visa.
– Det finns fortfarande lite rester kvar från olyckan. När jag var en liten grabb på 1970-talet gick det att hitta stora delar från flygplanet. Folk kom hit och tog med sig stora saker hem men för mig var det här närmast reliker som inte fick röras, säger han.
Vad exakt det var som orsakade flygolyckan den där dimmiga decemberkvällen är det fortfarande ingen som vet. Det finns teorier om att besättningen fick fel höjdangivelser, att det skulle vara en påfrestande arbetsdag eller att besättningen var påverkad av alkohol.
Thomas Fångs efterforskningar har visat att somliga av dessa teorier, däribland den om alkohol, inte stämmer. För honom har flygkraschen nu även fått ett annat värde.
– Det är nästan så att jag mäter mitt liv efter besättningens öde. Åren försvinner och platsen har förändrats. Nu står jag här med en reporter. Det kunde lika gärna ha varit jag och min barndomsvän som satt här uppe på stenen.