Elden upptäcktes på morgonen, onsdagen den 24 januari, först när hela vindsvåningen stod i lågor.
Brandkårerna i Mariefred och Stallarholmen var först på plats men det stod klart tidigt att vindsvåningen var förlorad. Brandmännen riktade in sig på att begränsa elden och fick efter några timmar hjälp av brandkåren i Strängnäs. Slangar drogs till Mälaren och vatten sprutades på eldhärdarna från intilliggande träd och inifrån slottet.
Slottet användes under andra världskriget för utbildning av norska soldater, som dock låtsades vara poliser. Dessa hjälpte till så gott de kunde, och tre av dem var nära att stryka med när vindstrappan plötsligt rasade ihop. Mariefredskårens rådiga brandchef Kristian Helin räddade dem dock ur rasmassorna.
Alla gjorde sitt bästa för att bevara slottets konstskatt. Oljemålningar togs ur sina ramar och statyer bars ut på slottsgården. Det vackra stuckaturtaket i Riddarsalen gick dock inte att rädda. Vid 14-tiden rasade den stora skorstenen och förstörde det mesta i sin väg.
De nedre våningarna klarade sig undan lågorna, men vattenskadades svårt. Efter branden reste sig avbrunna skorstenar mot den snötunga himlen, beskriver reportern som dock inte namnges.
– Det är en sorglig historia, detta, sade en av norrmännen.
Orsaken till branden var på onsdagen oklar. Enligt en uppgift började branden i ett par lådor i ett låst rum på vinden. Reportern ställer sig frågan om det kan handla om sabotage, men får inget svar.
I fredagens tidning rapporteras att eftersläckningsarbetet fortfarande pågår. Då avfärdades också sabotageryktena av landsfiskalassistent I. Nyblom. Han som trodde att branden i själva verket orsakades av en rökgranat som någon av norrmännen tagit med sig som souvenir. En annan teori är att branden orsakades av ett fel i en skorsten.