Den muskulösa bjässen som trippar fram i en piaff på Gestas gröna ängar för tankarna till tjusiga riduppvisningar snarare än Sundbyholmstravet. Alla som någonsin har suttit på en travare vet hur de är att rida; skumpiga och stela. Men inte den här.
Peilo är egentligen framavlad och inskolad för att trava, och ingenting annat, men var inte tillräckligt bra på det och såldes till en ridskola. Inte heller där passade den temperamentsfulla hästen, eller som turridningshäst som var nästa karriär. Till slut hamnade Peilo hos Mariana Melin som fick problemhästen gratis. Hon sysslar med akademisk ridning, en individanpassad form av dressyr, och var inte rädd för utmaningen.
– I akademisk ridkonst handlar det om att se individen, inte att nå tävlingsresultat. Det får ta den tid det tar men alla kan lära sig, säger Mariana Melin.
Hon började om från början. Peilo kunde inte gå på en volt och absolut inte galoppera. Men hon gav inte upp och efter några månader kände hon att de gjorde framsteg. I dag har de kommit långt. Mariana Melin visar att Peilo kan göra en levad, att stegra sig på kommando. Det är en avancerad rörelse, men för ekipaget ser det inte ens svårt ut.
Mariana Melin jobbade från början inom hemsjukvården, men led svårt av diskbråck. Hon bestämde sig för att vända blad och satsade på drömmen, att arbeta med hästar. Först tänkte hon bli westerninstruktör, men väl på utbildningen fick hon genom lärarna höra talas om akademisk ridkonst.
– Jag släppte westernridningen på en gång. Det var som att jag kunde börja förstå hur ridning fungerar. Visst försöker man förklara hur allt hänger ihop inom traditionell ridning också, men i akademisk ridkonst var det som att det fanns en röd tråd.
Nu har hon sina hästar stallade på Gesta gård. Där håller också hennes vän och kollega Maria Norberg till. De är båda hästälskare och instruktörer i akademisk ridkonst med gården som utgångspunkt. De möttes på en utbildning inom akademisk ridkonst i Hällekis.
– Vi tänkte likadant. Jag hade redan min verksamhet på Gesta då, och Mariana ville också jobba med det, säger Maria Norberg.
Själv hittade hon till den akademiska ridkonsten när hennes häst blev skadad.
– Veterinären dömde ut honom. Men jag ville att han skulle få fortsätta leva. Då hörde jag talas om akademisk ridkonst, och gick en kurs, säger Maria Norberg.
Hästen blev mirakulöst bättre, och Maria Norberg kallar honom ett levande bevis på att akademisk ridkonst fungerar som sjukgymnastik för hästen. Efter ett par år började hon utbilda hästar och så småningom undervisa andra.
Men man är aldrig fullärd. Både Maria Norberg och Mariana Melin reser bort och deltar själva i kurser med andra duktiga ryttare. I sommar ska de delta i Arena, en stor festival för akademisk ridkonst i Sparreholm.
– Det är ett kul initiativ och ett bra tillfälle att knyta kontakter, säger Maria Norberg.