Under pandemin fick de ställa in två år på raken men trots det äger festivalen rum för tjugonde gången vid Östastrand på Selaön, eller Sågen som badplatsen kallas för i folkmun. Vikingafestivalen pågår fredag till söndag.
– Man kan förvänta sig en marknad med mycket fint hantverk. Vi sållar ganska noga och säljer inga massproducerade saker. Det kommer bland annat finnas keramiker och smeder och det färgas med garn och sys i läder. Det kommer även två stycken replikor av vikingaskepp, Viksbåtar, säger festivalens ordförande Tina Lommerse Wallin.
Krister Wretström var tidigare ordförande för Stallarholmens vikingar men är numera hövding.
– Jag älskar den här helgen och tycker det är fantastiskt trevligt! Vi har även andra aktiviteter i föreningen – en gång i veckan har vi hantverkskvällar med fokus på slöjd och hantverk, säger han.
Olika tidstypiska framträdanden kommer att visas under helgen, bland annat av kulturföreningen Telge Glima som visar vikingatida lekar då de brottas, rider på varandras ryggar och kastar säckar. Man kan även testa pilbåge, gycklarskola och ponnyridning. I själva barnbyn finns aktiviteter som myntbankning, utgrävningar, pärlor och sagor.
– Vi har tidigare haft ett stadigt antal besökare på 4000 till 5000 tusen. Det känns hanterbart, säger Tina Lommerse Wallin.
Under lördagskvällen kommer det att anordnas en fest som man behöver boka biljetter till. Då äter man tillsammans och musiker spelar. Det är öppet både för allmänheten och vikingarna på festivalen. Tidstypiska kläder är inte ett krav.
Ålänningen Dan Westin ser mest framemot umgänget på kvällarna, när bara vikingarna umgås:
– Det är jättetrevligt. I år har vi inga lägereldar men vi sitter runt gasolköken och pratar, säger han.
Träbåten Viking Plym byggdes inför OS i Stockholm 1912, idag ägs och sköts den om av Täby kommun sedan 1981. Tidigare ägdes den av familjen Plym. Göran Karlsson har åkt med båten från Täby.
– Jag startade klockan 9 igår morse och var framme vid 18. Då körde vi med motor hela vägen, vilket är ganska tråkigt för det låter väldigt mycket och man kan inte prata, säger han.
– Men det är lättsammare än att ro, flikar Krister Wretström in med ett leende.