Nu för tiden är det många som letar fram svaren på internet. Hans Christian Nygårdh tycker inte att det är någon dödssynd att göra det, utan anser att de kryssen där man måste göra det kan vara en lärorik utmaning de med: "Om de frågar efter en armenisk flod, vad ska du då göra?"
Hans Christian Nygårdh, 71, var egentligen inte någon som satt och löste korsord. Men på en lång och tråkig tågresa mot Östersund började han plötsligt fundera på hur man egentligen skapar ett sådant.
– Jag hade ett rutigt papper med mig så jag började fläta ihop. Och det var ju ett helvete, men jag gnetade på.
När han väl kom hem skickade han in sitt korsord och fick svar från Magnus Giertz på Svenska Dagbladet, en av tidningens främsta konstruktörer.
– Han svarade att han tyckte att mitt korsord var väldigt skojigt men att det innehöll massor av fel. Då bollade vi tills det blev ordning på mig.
Att han aldrig tidigare löst några korsord gjorde att han var "busig" på ett sätt som enligt han själv älskades av vissa, och hatades av andra.
– Det fanns en svensk författare och poet som hette Siv Arb. I ett korsord vävde jag in nyckeln "poesiv" där lösningen blev "Arb". Det tyckte jag var jättekul. Men då fick jag hatbrev. I ett stod det: "hur kan man få misshandla det svenska språket på det här sättet?".
I Sverige finns det lite drygt ett hundratal personer som kan stämpla sig som korsordsmakare. Hans Christian Nygårdh är en av en handfull personer i Sverige som faktiskt kan livnära sig på sitt korsordsmakeri.
Men han jobbar i en skakig bransch i ständig förändring.
– De som tillverkar de enklare korsorden blir uppsagda på löpande band. Uppsägningarna har accelererat inom branschen bara det senaste året. De får ett brev där det står "tack för gott samarbete men nu sköter vi det här på redaktionen".
Anledningen är de datorprogram som bara har blivit bättre och bättre på att tillverka egna korsord. Och den tiden det tar för datorn att tillverka ett korsord går inte ens att jämföra med vad det tar för en människa.
Användningen av anagram är en av de saker som utmärker Hans Christian Nygårdhs korsord från konkurrensen. Gåtan till den här upplagan av tidningen Vi är "vilka aktiva finskor". Lösningen vill han dock gärna hålla hemlig.
Men de knepigaste som Hans Christian Nygårdh konstruerar har datorerna fortfarande ingen chans att kopiera; de saknar fortfarande den fyndighet som återfinns i hans korsord.
– Ett bra korsord ska man både garva åt och lära sig någonting av.
Det viktigaste i själva makeriet säger han är ett stort passivt ordförråd och ens uppfinningsrikedom. Han skrattar gott när han tänker tillbaka på några gamla favoriter av de gåtfulla rutor han skrivit.
– Lösningen på "prickad ton" blir "lä". Här är en från det jag jobbar på nu: "samlar vissa med åren". Där blir lösningen "hakor".
Korsordsarbetet gjorde han länge ensam, men efter en efterlysning av en vikarie i en radiointervju träffade han Stina Berge, som han nu både lever och jobbar med.
– Hon behöver dock ibland ta en paus från alla ordvitsar. Jag kan inte stänga av utan drömmer ibland om ordvitsar. För mig räcker det med ett sudoku. Och så ägnar jag mig åt fotografi och måleri när arbetet blir för rutigt.
Stina Berge har varit gift med Hans Christian Nygårdh i 13 år och behöver ibland be honom att tona ner på det eviga sökandet efter nya ordvitsar.
Tidigare låg korsorden som ett nät över hela Hans Christians liv. Nu lägger han bara en dag i veckan åt skapandet av dem. Då låser han in sig och kan sitta 14 timmar i raken med korsordsmakandet.
Hans Christian Nygårdh och Stina Berge flyttade till Stallarholmen för tre år sedan. Han hjälper i dag till på Stallarholmsskolan med sin egengjorda övningsbok för elever med läsproblem.
– Det är övningar som gör att det är oemotståndligt kul att läsa, utan att man märker att det är det man gör. Egentligen tycker jag att det arbetet är mycket roligare än att göra korsord, skrattar han.
Hans Christian Nygårdh brukar ägna sig åt foto och måleri när han behöver paus från korsordsmakeriet. Det nalkas även en bok i form av en korsordsdeckare, där läsaren kan ligga lite före i berättelsen om de är skickliga nog att lösa bokens korsord.
I den första övningen i Hans Christian Nygårdhs övningsbok är det förbjudet att läsa. Även de elever som hatar läsningen får svårt att inte säga färgen som det står skrivet, istället för den faktiska färgen som bokstäverna är.