– De har fått smak på det vilda livet, förklarar koägaren Nicky Porsbjer läget.
Han är "kopsykologen" i familjen, enligt sambon Jennie Porsbjer. Det är också han som nu samordnar insatsen för att få tillbaka rymlingarna.
För ungefär tre veckor sedan lyckades kon Astrid och kalven Lotta rymma när de skulle flyttas från sommar- till vinterhagen. Strömmen på elstängslet hade dock inte kopplats på, det gröna gräset på andra sidan lockade och "huxflux var de ute", berättar Nicky Porsbjer. Sedan dess har duon levt det fria livet ute på Selaön.
– Vi är ganska nya på det här, så vi fick för oss att vi skulle jaga dem tillbaka in i hagen, men det gav motsatt effekt. De blev skrämda. Det man ska göra är att bara låta dem vara, öppna hagen och mata dem på insidan, säger han.
Kojakten har inte bara engagerat paret Porsbjer utan även stora delar av Selaöns invånare. På Facebook syns flertalet inlägg och uppdateringar om djuren.
– Nu är det grannsamverkan här. Det är som om det är hela Selaöns kor nu, skrattar Nicky Porsbjer.
Enligt honom har det inte varit några sura miner, varken från bonden som äger marken eller från jägarna som jagar älg i området.
– De har skickat foton till och med: "nu är kossorna här", säger Nicky Porsbjer.
Under de gångna veckorna har familjen Porsbjer testat att fånga in korna på flera sätt. Genom de regelbundna uppdateringar från grannar vet de ganska väl hur djuren rör sig.
– Vi har försökt driva dem med hästar, som cowboys, men vid vägen tvärvände de.
Senaste metoden kommer från länsstyrelsens veterinärer och går ut på att locka djuren in i en fålla. Men varsamt ska det gå, eftersom korna vid det här laget är skygga. Försöker man stänga fållan för snabbt, kan de få panik och skada sig eller andra, enligt instruktionerna som Nicky Porsbjer har fått.
Därför står han nu varje kväll vid samma tid i fållan och matar sina två "fina damer", som han kallar dem.
– De är väldigt punktliga, de här damerna.
Om allt går bra kommer han att kunna stänga fållan lite mer för varje dag som går. Rekommendationen från länsstyrelsen var att inte skynda på det, så det kan pågå i en månad eller två.
Trots det behöver man inte vara orolig för de frigående fjällkorna:
– De mår toppen, de har det nog bättre än någon annan ko i Sverige, skrattar Nicky Porsbjer.