Efter att huggormen bitit Kristina Peltola har hennes make Marcus Andersson röj bort sly och högt gräs vid tomtgränsen som går i höjd med stenbumlingarna. "Men det kan ju vara så att det bor ormar under en sten", funderar Kristina Peltola.
– Jag var nog lite rädd, och när jag tappade rösten blev läkaren orolig, säger den 37-åriga Stallarholmsbon.
Giftinformationscentralens telefonjour fick förra månaden in drygt 340 frågor om förgiftningstillbud med huggormar. Det är ett rekord för juni och den näst högsta siffran över huvud taget sedan 2005.
– Juni var en varm och solig månad. Det innebär att ormarna blir mer aktiva. Även vi människor gillar värme, säger Sonny Larsson, apotekare på Giftinformationscentralen.
GIC uppger att 250–300 personer årligen vårdas på sjukhus för huggormsbett. 20–30 procent får måttliga till allvarliga symptom.
– Jag har aldrig gillat ormar, och lär göra det ännu mindre i framtiden. Det har varit en jättetråkig upplevelse, säger Kristina Peltola.
Familjen bor nära badplatsen i Sundby strand. Det var dit hon förra fredagen skulle gå tillsammans med sonen Ludvig, 12, och dottern Amanda, 6.
Iförd bikini och tofflor hade hon just passerat tomtgränsen när något stack till en bit upp på vänster fot.
– Både jag och Ludde såg ormen, med det välkända sicksackmönstret, efteråt. Jag tror aldrig att jag trampade på den.
– Samtidigt är jag glad över att huggormen inte bet något av barnen i stället, då kunde det ha gått illa, tillägger Kristina Peltola som har ytterligare en dotter.
Medan Amanda blev ängslig behöll både Ludvig och modern lugnet.
– Jag ringde 1177 men blev hänvisad till 112 i stället. En ambulans fanns i närheten och kom hit efter tio minuter. Då hade Ludvig hämtat kläder åt mig och jag hade fått tag på barnvakter eftersom min man var iväg och fiskade.
Ormar är inte helt lätta att upptäcka i skog och mark.
Kristina Peltola fick tillbringa två nätter på sjukhuset.
– Foten svullnade upp snabbt och det gjorde förbannat ont.
Under vistelsen i Eskilstuna tillkom andra symptom som svullnad i ögonlocken, en märklig känsla i tandköttet, stickningar i ansiktet och illamående.
– När en kompis ringde och jag hade tappat rösten blev läkaren orolig. Jag fick en adrenalinspruta i låret och ormserum via dropp.
Efter 24 timmar på akutvårdsavdelningen började hon må bättre.
– Men efter hemkomsten var jag inte i så bra skick. Jag har kryckor och foten bör befinna sig i högläge. Det går bra att arbeta hemifrån. De kommande veckorna ska jag ha uppsikt över eventuella symptom.
När går du till badet nästa gång?
– Det är oklart. Men då ska jag ha riktiga skor på fötterna.