Stallarholmsbon Kukkamariia Valtola Sjöberg har upplevt pandemin på nära håll och vill dela med sig av sina erfarenheter för att få andra att förstå allvaret med situationen vi befinner oss i.
– Jag känner en väldig sorg över att medan jag och väldigt många lever mitt i och med en katastrof, fortsätter andra leva som att det inte fanns någon pandemi. När de som fattar besluten och restriktionerna inte efterlever dem är det svårt att förstå för andra att man ska göra det, säger Kukkamariia Valtola Sjöberg, och syftar på ministrars shoppingturer och tidigare MSB-generaldirektörens resor till Kanarieöarna.
Kukkamariia Valtola Sjöbergs historia är en berättelse om hur pandemin kan slå. Det var i maj som hennes far Abraham Canin blev sjuk i covid-19. Han bodde på ett äldreboende i en grannkommun. För Kukkamariia Valtola Sjöberg var det viktigt att finnas vid hans sida den sista tiden.
– Jag frågade också om äldreboendet hade någon personal som kunde sitta där när jag gick ifrån men de hade ingen.
I flera dygn, med bara fyra–fem timmars avbrott för sömn, vakade Kukkamariia Valtola Sjöberg hos sin pappa.
– Det var en speciell och svår sits att jag satt där i fyra dygn, ofta själv, och med skyddsutrustning. Jag tror att det är obeskrivbart för någon som inte har varit med om det. Man är i stormens öga på något sätt.
Hennes mor, som själv är i riskgrupp, kunde inte vara inne i rummet.
– Min mamma fick sitta utanför fönstret och säga adjö till den som hon har varit gift med i 40 år.
Kukkamariia Valtola Sjöbergs far dog av covid-19, 71 år gammal.
– Även om all död är fruktansvärd så är detta en erfarenhet av en katastrof. Coronapandemin har särskilda omständigheter som att man inte kan ta farväl till eller begrava den anhöriga som man hade velat. Man kan inte veta om den anhöriga har fått rätt vård.
Kukkamariia Valtola Sjöbergs familj har ännu inte kunnat ha begravning för hennes far eftersom han ska begravas i sin hemby i Finland och familjen inte vill medverka till smittspridning.
Efter faderns död blev Kukkamariia Valtola Sjöberg själv sjuk i covid-19. Hon tror att det kan ha berott på att hon inte fick några instruktioner om hur hon skulle använda skyddsutrustningen.
För att inte riskera att smitta andra höll hon mitt i sorgen avstånd till sin man och sina barn.
– Jag bad min familj att inte omfamna mig. De kunde inte hålla om mig på en månad. Det lämnar spår när man inte kan trösta varandra.
Kukkamariia Valtola Sjöberg vill dela med sig av det hon har upplevt för att få andra att tänka på hur de lever.
– Det värsta är att känna att katastrofen kommer så nära. När den drabbar en förstår man hur allvarligt det är. Vi behöver ta hand om varandra i pandemin och inte bara tänka på oss själva. Alla våra handlingar ger följdverkningar. Vi måste ha en omsorg om varandra och hela tiden tänka på att inte smitta varandra. Jag blir beklämd av att se att alla i allmänheten inte förstår allvaret i pandemin.
Hon fortsätter:
– Det här är en upplevelse som jag inte önskar någon. Jag tror att det finns väldigt många sådana här berättelser i Sörmland och Sverige. Jag vill uppmärksamma människor på att det är många som sörjer just nu. Det kan vara bra att sträcka ut sin hand och visa lite extra omsorg.