Ett hav av gröna små plantor breder ut sig i det nya växthuset på Kilfröslunda gård. Merparten är vitkål. 185 000 sköra små telningar ska ge 400 ton skörd. Dubbelt så mycket som i fjol, Anders Norléns första år som grönsaksodlare.
I år blir det mer av allt, plus nya sorter. Bland annat 85 000 jordgubbsplantor som ska bli tio ton röda delikatesser.
Anders Norléns förhoppning är förvisso att just jordgubbarna ska gå åt via självplock, men resten måste skördas professionellt. Personalbehovet är som allra störst redan nu, när alla dessa plantor och lökar ska planteras ut på totalt tolv hektar mark.
I år krävs en hel del mer mankraft än i fjol, då Anders Norlén utöver sig själv enbart anställde två polska arbetare. För några veckor sedan stod det klart att de inte kommer i år. Coronakrisen.
Anders Norlén klurade ett tag, kontaktade Arbetsförmedlingen och Samhall och la i slutet av mars ut ett nödrop på sin Facebooksida. Hårt arbete, avtalsenlig lön och flexibla arbetstider utlovades.
– Jag fick 150 meddelanden. Det var helt galet och väldigt roligt.
Nu har han all personal han behöver i år – trots en nationell bemanningskris inom lantbruket. Totalt blir det åtta anställda varav flera får jobb året runt, eftersom verksamheten utökas med ett kyllager och kommer kunna fortsätta leverera året om.
– Då är det skönt att ha personal som finns nära, säger Anders Norlén.
Det gör Selaöbon Mikael Persson, nyss snickare inom byggbranschen där uppdragen börjat sina. Nu står han mitt i det där havet av plantor, pekar och förklarar vad som är vitkål, rödkål, grönkål, sallat och tomater.
– Jag trivs, det är roligt arbete. Jag har alltid varit intresserad av lantbruk och maskiner, säger han och berättar att han gör "allt som behövs på en gård", som att sätta plantor, köra traktor och fixa i verkstaden.
Trots de för många osäkra tiderna är Anders Norlén inte orolig. Inte för sommaren, inte på sikt.
– Jag tror coronakrisen blir positiv för oss lantbrukare. Jag tror den skapar ett större intresse för närodlat, att folk kommer att hålla sig mer hemmavid och kanske välja mer självplock.
– Folk kommer alltid att behöva äta. Nu kanske svenskarna också förstår att vi inte alltid kan importera allt. Jag tycker att det är rätt ballt att vara en av de där få procenten som producerar mat så att alla andra kan göra det de vill.