"Gamla försyndelser gör sig fortfarande påminda. Batterierna läcker, däcken läcker. Och nya tillkommer", säger Anna Erlandsson som är en av initiativtagarna till evenemanget.
Cyklar, däck och läckande batterier. Det är inte klokt vad det går att hitta på Mälarens botten. Under lördagen genomförde föreningen Rena Mälaren en sökning i Västerviken i Strängnäs – och på söndagen hade turen kommit till Stallarholmen och Ångbåtsbryggan.
Det är Stallarholmens nätverk och föreningen Klimatverket som har bjudit in den ideella föreningen och dess dykare. Anna Erlandsson är en av initiativtagarna till eventet, som de valt att kalla "Stallarholmen lake break".
Varför gör ni det här?
– För att visa folk att det som inte syns faktiskt finns. Mälaren är en av de viktigaste dricksvattentäkter, det är ju omkring 2,3 miljoner människor som dagligen får sitt vatten härifrån. Och som det ser ut nu är det en ganska prekär situation för alla vattenlevande organismer i sjön, även om det blivit bättre, säger Anna Erlandsson.
– Gamla försyndelser gör sig fortfarande påminda. Batterierna läcker, däcken läcker. Och nya tillkommer. Vi får nya kemikalier hela tiden som vi inte ser. Det läskigaste är cocktail-effekten och vilka konsekvenser det får, säger hon.
Sökningen ställer höga krav på dykarna, som ska vara utbildade bärgare eller dive masters. Siktdjupet är sällan mer än en decimeter.
– På några meters djup ser dykarna ingenting, och inte blir det bättre med lampa heller. Då blir det som att sätta på helljus i en snöstorm – du blir bländad istället, säger Per Olof Björkander från Rena Mälaren.
Rasmus Rodineliussen, 31, är en av dykarna på plats.
– Jag tycker om att dyka och det är kul att göra någonting praktiskt av det. Det är en typ av träning och så blir man bekvämare vid andra dyk, säger han.
Får du inte klaustrofobi där nere?
– Nej, man vänjer sig. Det är bara att känna sig fram.
Rasmus Rodineliussen var en en av flera dykare som städade Mälarens botten i Stallarholmen på söndagen.
Redan efter någon timme har dykarna och repdragarna fått upp en ansenlig mängd skrot. Flera kundvagnar, cyklar, en motorsåg och flera bilbatterier syns på bryggorna, skrot och pinaler som konstnären Människokonsten sedan bygger ett konstverk av.
– Tanken är att det ska bli en snigel, men vem vet. Inget är skrivet i skrot, säger konstnären.
Plötsligt ropar någon till från en av båtklubbens brygga.
– Vi har hittat något tungt!
Flera repdragare kommer till undsättning – och hugger tag.
Ganska snart släpper ett större föremål ur dyn. En äldre vedspis i järn står snart på bryggan. Hur katten har den hamnat där?