"Någon djurbonde är jag inte", säger Erik Söderlund. Familjen har dock tupp och höns till husbehov.
– Jag är rörd och överraskad, säger Stallarholmsbon.
– Dessutom är det bra att min yrkesgrupp uppmärksammas. Inte minst i den här kategorin. Vad ligger genomsnittsåldern för en bonde på? 70 år?
En solig eftermiddag i början av september stämmer vi träff med Erik Söderlund i hans hemmiljö, Lilla Vreta på Selaön, där han driver en enskild firma.
Då får vi även träffa hustrun Helena och sonen Helge som föddes våren 2023.
– Familjen har stor del i att jag kan jobba som jag gör. Helena är sjuksköterska men hjälper mig ofta, säger Erik.
Att han en dag skulle ta över Lilla Vreta efter sin far var ganska givet.
Men det skedde betydligt tidigare än väntat – på grund av en tragedi.
– Pappa dog 2013 knall och fall, han var bara 63 år då. Det var aortan som brast.
Vid den tidpunkten studerade yngsta sonen i skånska Alnarp efter att dessförinnan ha gått gymnasiet i Linköping.
– Jag kom överens med Marie och Andreas, två halvsyskon som står mig nära, om att gården skulle drivas vidare som ett dödsbo. Sedan, när jag fyllt 24, kunde jag ta över även officiellt. Syskonen löstes ut.
Under tiden i Skåne hade han mött kärleken.
– Jag studerade till hortonom då, men omskolade mig senare till sjuksköterska. Just nu arbetar jag som det i Södertälje, säger den dubbla Farmen-deltagaren Helena Söderlund.
Med den bakgrunden har värmländskan funnit sig väl till rätta på Selaön dit hon flyttade 2015.
Men gemensamma krafter försöker farmen-Helena Söderlund och maken Erik att fånga in tuppen Martin.
– Bland annat gillar jag jakt, det gör vi båda två, säger Helena som ser fram emot att gå på Näringslivsgalan den 26 september.
– Jag fick två biljetter. De sa: "Ta med dig en vän", förklarar hennes make med ett leende.
Syrran Marie blev så glad över nyheten att hon bokade egen biljett och barnvakt till Helge har makarna redan bokat.
– Den 30 augusti fick jag höra talas om nomineringen. Då stod det några tjejer och väntade på mig vid en annan gård i närheten, dit jag skulle med lastbilen.
Hur reagerade du?
– Jag blev väldigt paff.
Varför?
– För att vi bönder kanske inte ses som företagare. Men jag slitit för detta och hoppas jag vinner – för familjens skull. Inte minst pappas. Han var min bästa vän.
Erik ägnar sig åt växtodling, i synnerhet vete.
– Ser jag en lastbil fullastad med vete rulla iväg känner jag stolthet.
Erik Söderlunds stora passion vid sidan av familjen och jobbet: Musik. Han är med i ett band som har sin replokal på gården.
Han är involverad i två andra lantgårdar på Selaön.
Djurskötsel ägnar sig 33-åringen däremot inte åt.
– Visserligen är jag uppväxt här med höns, grisar, får och kor här. Men jag vet knappt om jag skulle klara av att mjölka en ko. Jag är ingen djurbonde.
Nu finns bara 14 hönor och tuppen Martin till husbehov samt att fyra hästar står i stallet. Dessa är dock inackorderingar.
Du kör alltså långtradare också?
– Ja, jag har en egen lastbil. Mest är det spannmål jag kör, ibland grus. Chaufför är jag ungefär på halvtid. Här om dagen åkte jag fram och tillbaka till Västerås. Annars går det mesta till Strängnäs.
Fyra hästar, varav Texas är en, bor på Lilla Vreta. Samtliga är dock inackorderingar. Här hälsar Erik och sonen Helge på Texas.
Hinner ni ha någon semester?
– Klart att man är uppbunden, mest på sommaren. Men jag har folk som hjälper mig, och så samarbetar jag med andra bönder. I somras var familjen fem dagar i Kroatien.
Hur känns det att ha ett barn i huset?
– Helge ger mig så mycket energi, han är alltid glad.
Utöver familjen ligger musiken honom varmt om hjärtat.
– Vi har ett band som spelar pop och rock. Vi kallar oss för Kassetten. En gång i veckan träffas vi i en lokal här på gården för att repa.