På Stallarholmsskolan håller man på att utarbeta en modell för att jobba med barn med särskilda behov. Grundtanken är att koppla ihop anknytning och lärande.
— Det handlar mycket om att vända fokus. Att inte se barnet som ett problem utan att i stället fokusera på vad vi i skolan kan göra för barnet, säger Mimmi Sandberg, rektor på Stallarholmsskolan.
Modellen är ett samarbete mellan Stallarholmsskolan och företaget Domiga. Under hösten har personal från Domiga djupintervjuat 20 av skolans lärare om deras arbetssituation. Seminarier har hållits och under terminen finns handledare från Domiga på plats på skolan.
— Nästa steg blir att jobba mer konkret i klassrummen, säger Mimmi Sandberg.
Enligt skolagen ska elever med särskilda behov få extra stöd i skolan, oavsett om de har en diagnos eller inte. Det är just detta som Stallarholmsmodellen går ut på.
— Alla barn har rätt att få hjälp. Vi vill inte låsa in oss i diagnoser. Det finns många gråzonsbarn. De kan ha drag av Aspergers syndrom eller ADHD, men ingen fullständig diagnos, säger Mimmi Sandberg.
En av lärarna som deltagit i seminarier under hösten är Jacob Aldorph. Han säger att arbetet har bidragit till att lärarna på skolan fått ett gemensamt språk för att beskriva sin vardag.
— Det hjälper mig till exempel när jag pratar med mina kollegor om en elev som har behov av särskilt stöd. Det kan hjälpa oss att se vad vi ska sätta in för åtgärder, säger han.
Christine Herre, också hon lärare på Stallarholmsskolan, håller med.
— Vi har en annan terminologi nu. Med färre ord kan vi beskriva för varandra var en elev befinner sig i sin utveckling och det är helt unikt. Jag tror också att det kommer bli lättare att kommunicera med folk utanför skolan, säger hon.
Stallarholmsmodellen är under utveckling, men när utvecklingsarbetet är färdigt är tanken att modellen ska spridas till andra skolor i landet.
— Vi hoppas att modellen ska komma andra till gagn. Det har vi mycket att vinna på, säger Mimmi Sandberg.