– Jag hade de bästa avsikter, att ta hand om fastigheten så att vi alla tre kunde leva här i fortsatt trygghet och lugn och ro. Och jag lovade att Cecilia och hennes bror, min man, skulle få stanna på gården i resten av sina liv, berättar hon för SN.
Enligt Gunilla Bernadotte var svägerskan tyngd av ansvaret för gården.
– Flera gånger sa hon till oss: "då får väl ni ta över gården". Min man Jan kunde av olika anledningar inte ta över gården, så till slut såg vi det som enda möjlighet att jag tog över den ensam. Men jag förklarade för Cecilia att hennes brorsdotter i såfall inte skulle kunna ärva den.
Gunilla Bernadotte säger att hon inte alls uppfattat sin svägerska som deprimerad och förvirrad innan gåvobrevet skrevs under, snarare tvärtom.
– Hon hade varit på semester med en väninna och kom tillbaka, glad och upplivad. Jag frågade också om hon hade tänkt över detta med gåvan.
Förbehållet i Karin Bernadottes testamente gällande överlåtelse av fastigheten, såg Gunilla Bernadotte som ett sätt att skydda familjen mot bedragare.
– Men nu har jag blivit anklagad för att ha lurat och vilselett. Det är fruktansvärt och surrealistiskt, säger hon.
Gunilla Bernadotte vill inte gå in på vilka ekonomiska överenskommelser hon har gjort med svägerskan i och med ägarskiftet, hon vill heller inte kommentera att svägerskan ska ha fått betala hyra på gården efter ägarbytet.
Att affären skulle hållas hemlig för utomstående, var enligt Cecilia Bernadottes eget önskemål, menar Gunilla vidare.