Nu, snart ett år efter att Claes Roempke anmält 69 av sina kor stulna, blir artiklar om händelsen direkt bland de mest klickade och delade på nätet.
På morgonen den 19 december skulle 69 eller 70 av lantbrukarens kor och tjurar skickas till slakt. Enligt hans egna uppgifter kom han till gården tidigt på morgonen för att förbereda för transporten. Djuren hade sålts till två slakterier, Bertil Erikssons slakteri i Krylbo och Blå kustens slakteri i Valdemarsvik.
Men djuren var enligt lantbrukaren försvunna, och en polisanmälan om stöld upprättades.
Eftersom Claes Roempke bor på en annan gård, fyra kilometer från gården där djuren stod, och gårdarna ligger på gränsen mellan två polisdistrikt, hamnade anmälan först fel. Sedan kom den till Katrineholmspolisen, som säkrade spår vid gården, men det tog någon vecka innan media fick upp ögonen för rekordstölden, och började rapportera.
De första spekulationerna handlade om att djuren skulle ha förts utomlands
I början av januari gick Roempke ut i media och vädjade om hjälp från sin berömde granne, polisprofessorn Leif G W Persson. Lantbrukaren sa att han var och varannan dag mejlat polisen, men att polisen saknade ledtrådar.
Leif G W Persson tog upp fallet, i sitt program Veckans brott, den 22 januari, där han talade om att det måste vara ett insiderjobb. I ett senare program skrev Leif G W Persson ned "lösningen" på mysteriet på en lapp, vars innehåll han dock inte kommer att avslöja förrän det finns ett domslut.
Den 30 januari la dock Katrineholmspolisen ned utredningen om stöld, men utsattes för massiv kritik bland annat för att man inte förrän ett dygn gått åkt ut till gården i Stjärnhov, och för att en närbelägen mobilmast inte tömdes på innehåll.
Två dagar efter nedläggningen, den 2 februari, togs polisutredningen upp igen, och polisen uppgav att man hittat nya spår att arbeta med. Och ungefär tio dagar senare anhölls lantbrukaren själv, misstänkt för försök till grovt bedrägeri.
För många framstod det som märkligt, att lantbrukaren själv sökt uppmärksamhet, om han själv var inblandad i kornas försvinnande. Men samtidigt fanns uppgifter som pekade på att djuren knappast kunde ha varit på väg att skickas till slakt. Katrineholms-Kuriren var exempelvis i kontakt med en person med insyn i det ena slakteriets verksamhet, som sa att det var helt omöjligt att de skulle ta emot ett stort antal djur dagarna före jul. Slakteriet gick i konkurs strax efter nyår.
Claes Roempke anhölls, men släpptes, och ett par veckor senare gjorde Livsmedelsverket ett oanmält besök på gården, där man hittade ganska stora mängder omärkt kött, av nöt, gris och en del vilt. Det fanns också ostämplat kött, som alltså skulle kunna vara svartslaktat, eftersom slakterier stämplar kött. Vid samma tidpunkt gjorde också länsstyrelsen en inspektion på gården, och fann att fler än tio procent av gårdens nötkreatur var felaktigt märkta. Av 199 djur var 162 korrekt märkta. Det fanns också ett fåtal brister i journalföringen.
Under våren ville Katrineholmspolisen bland annat förhöra personer som tidigare arbetat på gården, som nu befann sig i Polen. Tillstånd söktes för att förhöra personerna i Polen, men under försommaren kom uppgifter fram om att de inte var kvar i Polen. Under sommaren bytte den misstänkte lantbrukaren juridiskt ombud, till advokaten Leif Gustafson.