Två missade samtal. Soppbilen bredvid mig och fotografen Niklas Holm har överröstat ljudet från mobilen. Kristoffer Triumf svarar när jag ringer upp. Han meddelar att han blir sen men lovar att prata effektivt och ge koncisa svar.
Jag och - främst - Niklas fortsättar att leta efter bra fotoplatser på Mariatorget i Stockholm medan vi väntar. Några minuter senare parkerar en bil ett par meter från oss och ur den kliver podcastgiganten, i dubbel bemärkelse. På omkring ett och ett halvt år har Kristoffer Triumf från Strängnäs byggt upp en litet podcastimperium från sitt hem i Vällingby. Kvällen innan vi träffas har han varit på Stora Journalistprisets gala där han och hans "Värvet" var nominerad i kategorin "Årets nyskapare".
— Jag var så himla sugen på att vinna, men så blev det inte. Jag tog fem minuter av besvikelse, sedan var det över, konstaterar Kristoffer.
Vi går in på ett fik där klassiskt möter mysigt och slår oss ner i ett mer avskiljt utrymme.
— Men det rimmar kanske mer med mig att jag inte vinner. Jag är nog mer en underdog till kulturetablissemanget, säger Kristoffer och påpekar att han kommer från Strängnäs, precis som det legendariska punkbandet Strebers.
— Jag har alltid har haft en punkig do it yourself-attityd i det jag har gjort. Och den håller jag gärna fast vid.
En del av nämnda kulturetablissemang har i varje fall dykt upp som gäster i "Värvet". Alexander Bard, Susanne Ljung, Carl Johan De Geer, Nina Persson, Micael Bindefeld, Natalia Kazmierska och många fler har intervjuats i podcasten som har blivit så stor att Kristoffer i dag lever på sponsorinkomsterna han får in. Han har också anställt en redaktör på deltid som hjälper honom med bokningar och klipper materialet efter intervjuerna.
Kristoffer berättar att han ibland förbereder sig i veckor inför att han ska träffa en gäst och att en bra intervju handlar om:
a) Att vara jättepåläst och ställa frågar utifrån bakgrundsinformationen man har.
Och om man inte är påläst så gäller:
b) Att ha ett par frågor som man verkligen, verkligen vill få besvarade.
Jag känner mig lite träffad - eller missad - av punkt "a" när jag naivt frågar vad Kristoffer har för bakgrund och han rabblar upp sina år på Nöjesguiden, researcher för "Breaking news" med Filip och Fredrik och mycket annat. Någonstans i bakhuvet minns jag att jag har läst om allt detta men sedan har förpassat informationen till gå mindre besökta arkiven i hjärnan.
— Jag tycker att jag själv är dålig på att bli intervjuad, även om jag har blivit bättre. Men jag tackar ja till alla intervjuförfrågningar jag får, det är bra träning. Jag har nog gjort omkring hundra stycken sedan "Värvet" började.
Just hundra intervjuer firade "Värvet" den 27 november med gäster i form av sångerskan Laleh och statsminister Reinfeldt. När jag och Kristoffer träffas på Mariatorget så är det en vecka kvar till denna jubileumsintervju. som för övrigt sändes live från Kulturhuset.
— Reinfeldt har stått i mediernas absoluta epicentrum i snart åtta års tid. Jag vill göra något ett program där vi får höra saker som han inte har berättat om tidigare.
Finns det saker som du inte får fråga honom om?
— Nej, jag har haft en kontakt med hans pressmänniskor och det är klart att jag får fråga vad som helst. Men sedan är det ju inte säkert att han vill svara på allt.
Kristoffer säger att han vill vara så osnaskig som möjligt i sina frågor och att han inte är särskilt intresserad av sina gästers privatliv.
— Det kanske är dumt ibland... För det är intressant att få reda på hur folk löser sina liv rent familjelogistiskt.
Censurerar du dig själv någon gång?
— Det har väl hänt att jag har svalt en följdfråga. Jag är väldigt mån om mina gäster, de ska känna sig trygga. Jag har aldrig sålt ut dem och tackar nej när kvällstidningarna hör av sig och ber om att få avsnitten i förväg. Och vill gästerna att jag ska stryka något i efterhand så gör jag det.
Är du någonsin nervös inför intervjuerna?
— Nej inte längre. Eller kanske lite, men det går över så fort jag börjar intervjua en person. Jag känner att jag numera litar på att det blir bra. Första månaderna mejlade jag alltid till den som klippte intervjuerna då och skrev "Kan du rädda det här?".
Att Kristoffer har följt sin dröm syns då och då i hans mejlkorg. Där trillar det ibland in berättelser från hans lyssnare som har blivit inspirerade, sagt upp sig och börjat följa sina egna drömmar. Ibland är det äldre personer som efter mer än ett halvt sekel har lyssnat på "Värvet" och då valt att pensionera sig för att få tid till det som de verkligen vill göra.
För Kristoffers del har "Värvet" gett honom mersmak. Han har planer på att under nästa år lansera ytterligare en podcast.
Kanske med kameror.
Kanske på engelska.
Kanske i USA.
Att fånga samtalen på film och att träffa internationella gäster skulle kännas som nästa steg och USA:s västkust lockar. Den form av podcast som Kristoffer ägnar sig åt, samtal med gäster, har sina rötter i just USA och Kristoffer känner att han har något nytt att tillföra. Något nytt som han så klart inte kan tala om ännu.
— Kanske gör jag det till nästa höst. Men det känns himla långt bort. Fast jag har insett att saker kan må bra av att få ta tid på sig. Jag är en raslös person och har hela livet inte sett en horisont som är längre bort än ett par månader.
Den sista meningen understryks av att Kristoffer under hela intervjun har sneglat på sin mobiltelefon och hans blick fastnar ofta på saker som händer bakom min rygg.
Du har en väldigt aktiv mobil.
— Ja jag är en ganska uppkopplad person och får ladda mobilen tre gånger om dagen. Det är kul men jag känner samtidigt att det är osunt. Någon dag kan jag kanske åka på ett retreat där man bara ska vara tyst i tio dagar. Att vara nedkopplad kommer att vara en lyx i framtiden. Då kommer miljardärerna bara att ha bakelittelefoner. Om ens det.