"Det är lätt att säga nu, jag har varit i alla möjliga sinnestillstånd. Men ja, jag hade gjort om det", säger Stine Christophersen om beslutet att gå till media när hon inte fick gehör hos cheferna.
– Du kan gå ut och säga till media vad du vill. Men när det inte är sanning bakom det du säger, då får du det här pappret, och jag vill att du läser det nu.
Coronasommaren 2020 kallas vårdbiträdet Stine Christophersen till ett möte med två chefer på vårdjätten Attendos huvudkontor. Hon har nyligen gått ut med namn och bild i tidningen Expressen och beskrivit sin arbetsplats Sabbatsbergsbyns äldreboende som ett slagfält där så många som 20 personer avlidit under coronapandemin.
På mötet menar cheferna att Stine farit med osanning och att hon varit illojal med arbetsgivaren. Hon får en erinran.
Cheferna vill att hon skriver under reprimanden. Hon vägrar, håller masken utåt.
Men samtidigt är hon livrädd.
– Jag var helt trasig. Tänkte att jag hade förstört mitt liv. Fram till det här mötet trodde jag att jag hade allting under kontroll. Nu kände jag att jag sitter i skiten, berättar Stine Christophersen två år senare.
Vad cheferna inte visste var att hon spelade in hela samtalet. Precis som hon gjort vid alla möten med Attendos chefer. Inspelningarna skulle senare ligga till grund för en prisad radiodokumentär och göra Stine till "det illojala vårdbiträdet" med hela Sverige.
Men vägen dit var lång.
När pandemin bröt ut hade Stine Christophersen arbetat på Sabbatsbergsbyns äldreboende i tio år. Nu hade närmare hälften av de boende på fyra avdelningar avlidit på kort tid. Stine Christophersen beskriver hur frustrationen växte inom henne när hon såg att Attendos budskap till de anhöriga inte stämde med verkligheten.
– På hemsidan stod det att vi separerar sjuka och friska, att vi bara hade en vårdare som hade hand om den som var misstänkt sjuk eller var smittad. Det var ju långt ifrån sant.
Hon försökte få Attendo att ändra uppgifterna på hemsidan samtidigt som hon stred för ändrade arbetssätt på äldreboendet.
– Bråket handlade om att jag såg möjligheterna för att vi skulle kunna rädda våra egna. Jag tyckte att vi hade möjlighet att separera sjuka från friska om vi bara gick "all in". Men de lyssnade inte. Istället valde de att låta smittan sprida sig över avdelningarna.
Trots att det gått två år är hon fortfarande rasande på Attendo för att det kunde ske.
– De offrade liv för karriär och bonusar. Det var ju mina gamlingar, och jag kunde inte rädda dem, säger hon.
Stine Christophersen bestämde sig för att utnyttja sin meddelarfrihet och berätta i pressen vad hon visste. Hon hade uttalat sig i media innan, men utan att ha ställt upp med namn och bild.
Den här gången hade hon läst på och hade bättre koll på sina rättigheter. Hon ville hon att publiceringen skulle få maximalt genomslag.
– Jag insåg att det var just det att jag varit anonym som var problemet. Att jag måste offra mitt fejs för att det skulle göra någon nytta.
Vårdbolaget Attendo medger att det finns fog för kritik för hur Stine Christophersen behandlats. "Vi konstaterade för över ett år sedan att erinranärendet hade hanteras felaktigt", har kommunikationschefen Andreas Koch sagt till DN. Cheferna på Attendo förnekar brott.
Du agerade på ett sätt som många andra i din situation inte hade vågat göra. Vad är det som gör dig så orädd?
– Jag tycker ju inte själv att jag är orädd. Jag har varit helt förkrossad. För mig fanns det ingenting att välja på, för jag hade ångrat det i hela mitt liv om jag inte hade gjort det.
Många i din sits är rädda för att bryta mot patientsekretessen och andra sekretessbestämmelser. Hur tänkte du?
– Vi bestämde oss tidigt för att inte göra något som jag inte fick göra. Det går absolut att prata om vad som sker där inne utan att bryta sekretessen. Jag kunde inte namnge någon av de äldre som var smittad, men det är inte ett brott mot sekretessen att säga att det finns covid på avdelningen, till exempel.
Offentliganställda som pratar med medierna åtnjuter sedan länge ett grundlagsstadgat skydd mot straff från arbetsgivaren. Men sedan juli 2017 gäller det så kallade meddelarskyddet även för anställda inom privat vård, skola och omsorg som finansieras med skattemedel. Det innebär att Stine Christophersen hade lagen på sin sida när hon gick ut och berättade om missförhållandena på Sabbatsbergsbyns äldreboende.
Nu står tre av hennes chefer åtalade efter att de gett henne den där erinran på mötet sommaren 2020. Rättegången i Stockholms tingrätt hålls i september. Så vitt känt är det första gången den nya lagen sätts på prov. Stine Christophersen välkomnar prövningen.
– Det är viktigt att det tydliggörs var gränserna går. Jag hoppas verkligen att det förändrar något. Ytterst handlar det om yttrandefriheten, grunden för demokratin, säger hon.
Publiceringen i Expressen fick stort genomslag, men historien från Sabbatsbergsbyns äldreboende blev ändå bara en i mängden av många liknande berättelser vid den här tiden. Det var först efter att Stine Christophersen kontaktades av Sveriges radios Ekoredaktion som vidden av skandalen blev synlig.
Trots att det gått två år är Stine Christophersen fortfarande rasande på Attendo för hur de hanterade pandemin på Sabbatsbergsbyns äldreboende. "De offrade liv för karriär och bonusar. Det var ju mina gamlingar, och jag kunde inte rädda dem", säger hon.
Den tvådelade P1-dokumentären tog tio månader att göra. Stine Christophersen är övertygad att den inte hade varit möjlig om hon inte hade spelat in så mycket material själv.
– Det hade aldrig gått att göra den här grejen om jag inte hade kunnat bevisa min sak, säger hon.
Tiden efter att dokumentären publicerats har varit omtumlande för Stine Christophersen. Hon jobbade kvar på Attendo i mer än ett år men har nyligen valt att lämna företaget. I dag arbetar hon med ukrainska flyktingar på Stockholms stadsmission och som krönikör på tidningen Arbetaren.
– Det hela har ju varit lite av en personlig framgång för mig. Men det visste jag ju inte då.
Hade du gjort om det igen?
– Det är lätt att säga nu, jag har varit i alla möjliga sinnestillstånd. Men ja, jag hade gjort om det. Jag förstår verkligen folk som inte gör det, för det är otroligt nedbrytande och inte bra för ens mentala hälsa.
LÄS HELA SERIEN HÄR: Tystnadskulturen sprider sig på Sörmlands myndigheter