– I varje program säger juryn att jag ska åka ut. Men jag är fortfarande kvar, konstaterar Philip när vi träffar honom efter torsdagens repetitioner.
Det är fullt upp ute i inspelningsstudion i Spånga utanför Stockholm. Till vänster om scenen syns ovala porträtt på deltagarna i "Idol". Fyra av ovalerna innehåller bara silhuetter, minnen av dem som hittills har åkt ut under färden mot finalen i december.
Philip Spångberg från Kvicksund står på scen och fipplar med sin in ear-medhörning medan Josefine Myrberg står och får tips efter sitt sista rep för dagen. När det blir Philips tur börjar kompbandet spela Oskar Linnros "Hur dom än" och Philip tar ton. När låten går in i ett lugnare parti går han fram och sätter sig på scenkanten. Sedan springer han ut till plattformen till vänster om scenen för la grande finale.
Efteråt får han tips av sin sångpedagog och går tillbaka till scenen och börjar om igen. Formeln upprepas sedan en tredje gång.
När han är klar glider kvällstidningarna fram och hugger tag i Philip. Han sjunger en kort bit av "Hur dom än" för ett webb tv-inslag och stegar sedan fram till oss.
Hur är läget?
– Det är bra. Jag är lite förkyld och trött, men annars bra, svarar Philip.
Vi hittar ett rum som ligger lite avsides från det dunkandet ljudet från nästa tävlandes repetition, och slår oss ned i en soffa.
Den som har följt programmet vet att juryn har grillat Philip ordentligt efter hans framträdanden. Speciellt Alexander Bard har varit tydlig med vad han tycker.
Hur känns det att stå där och få rätt hårda domar efter varje tävling?
– I början tyckte jag att det var jobbigt, men nu rinner det av mig. Jag tar åt mig av vad juryn säger när de kommer med konstruktiv kritik, men resten har jag blivit rätt härdad mot.
När du säger att du tar till dig av den konstruktiva kritiken från juryn, är det något speciellt du tänker på då?
– Att tänka på scenspråket, att ha mer attityd när jag sjunger. Jag får mycket hjälp att utveckla mitt kroppsspråk genom sångpedagogen, och tränar mycket själv. Jag känner mig säkrare och kan släppa loss mer ju mer bekväm jag blir. Jag var nöjd med hur det gick i fredags, och känner att jag har mer att ge. Det vore tråkigt att åka ut nu.
Att han i kväll tävlar med "Hur dom än" är förstås inte någon slump. Philip säger att han känner för temat i låten - att inte låta sig knäckas vad som än händer.
– Det är en pik till juryn, ler Philip.
Hur tänker du annars inför den här veckofinalen?
– Jag ska ha jävla mycket energi, vara taggad och få fram budskapet i låten. Jag tänker att jag ska vara arg-glad, om du fattar vad jag menar.
I ett av de senaste programmen nämnde juryn att du saknade självförtroende på scenen, förstår du vad de menar med det?
– Ja det gör jag. Men jag har ju aldrig stått på en scen innan det här, så det är svårt att gå upp och ha värsta självförtroendet från start. Om jag får stanna kvar i programmet vet jag att det kommer att se bra ut till slut.
Innan tv-sändningarna laddar Philip upp med att sitta för sig själv och tänka positivt, något som han lärt sig från sportvärlden.
– När det väl gäller så måste man vara förberedd. Jag blundar och ser mig själv lyckas, berättar Philip.
Hur det går i kväll återstår att se. Men han passar på att skicka ut ett tack till Eskilstuna för allt stöd som han får.
– Jag är stolt över att representera oss!
Philip berättar att han i början av "Idol" hade han en tanke om att svara alla som hörde av sig till honom. Men han insåg snart att det skulle bli mer än ett heltidsjobb och att han inte skulle få tid med annat.
– Men jag är inte så populär som de andra som tävlar. På Instagram har bara omkring 7 000 följare, medan till exempel Lisa har 41 000.
Han tror att det beror på att han har en äldre publik än sina medtävlare. En publik som kanske inte är lika aktiva på nätet som yngre fans.
– Jag är inte den där unga popkillen med poprösten. Jag tänker mig som en sångare med en större bredd än så, och det tror jag att äldre människor gillar. Och så har jag fötterna på jorden.