Ett frostigt vinterlandskap bäddar in slottet Stora Sundby och att julen står för dörren går inte att ta miste på. Ledtrådarna hittar man lite varstans. Från grankransarna på slottets portar till den pampiga julgranen som tronar precis innanför entrén.
Minusgraderna får iskristallerna att blomma på fönsterrutorna, men inne på slottet är det riktigt varmt och ombonat. Vattenburen sjövärme värmer mer än halva riddarborgen och resten av plusgraderna står elpatronen för.
– Pumparna jobbar nog på overload just nu! Man får verkligen vara noga med att stänga draget ute och vi har tätat och lagat alla dörrspringor. Står det minsta öppet, blir det riktigt kallt direkt, berättar Mauritz Klingspor, som tog över Stora Sundby 2018.
Han driver gården tillsammans med sin fru Ida-Sofia.
Förberedelserna pågår inför helgens julvisningar och parallellt pågår fem andra projekt på slottet. Långsamt blir det aldrig.
– Det är ett otroligt privilegium att få bo och arbeta i den här omgivningen. Slottet är fantastiskt, men samtidigt ser jag alltid allt jobb. Det tar faktiskt aldrig slut. Det är skytteltrafik med målare, elektriker och andra hantverkare.
En av dem är Lena Tingström från Malmköping, som är gardinmakare.
– Det finns inte så många kvar av oss, säger hon och greppar korgen med snörmakerier, tofsar och fodrade gardinprover i franskt siden.
Den röda salongen renoveras och de gamla solblekta gardinerna från 1800-talet ska ersättas med nya.
– Jag syr dem på gammalt vis och ingen kommer att se någon skillnad. Med tanke på hur länge de antika gardinerna har suttit uppe, så kommer de här att hålla precis lika bra.
– Det är klart att det kostar, men vi vill bevara slottet till framtida generationer. Vi försöker få ekonomi i slottet, med till exempel visningar och technofestival. Vi vill gärna att det ska komma hit mer folk och då får man ta tag i det som behöver göras. Näst ut blir renovering av vår yttertrappa i vår. Den som byggde slottet var Sveriges mest förmögna person, men vi har inte riktigt samma budget, konstaterar Mauritz Klingspor med ett leende.
Får ni ta till budgetlösningar ibland?
– Självklart, ledljusen i trappens lampetter är införskaffade i veckan, på Biltema. Vi brukar och vill gärna ha levande ljus, men nu har vi precis klätt om ledstängerna och rädda dem. Det får duga, ibland får man skarva. Det är inte alltid praktiskt att göra som man gjorde förr, det kan bli både bättre och billigare med modernare metoder.
Stora Sundby utmärker sig i den svenska julhistorien, här dök den första klädda julgranen upp 1741. Nu är de flera och redan vid entrén tronar en bjässe till gran. Slottets utegran går heller inte av för hackor: nio meter hög kräver den omsorgsfull förtöjning.
I den pampiga riddarsalen hänger en oklädd gran förtöjd i en balustrad åtskilliga meter upp.
– Det sägs att de första granarna troligen hängdes i taket. Vi testar oss fram, men den här är svårvattnad, så vi får nog hissa ner den här om några dagar, innan den sprutar barr över hela rummet. På sikt får vi nog ställa dit en riktig Hogwartsgran som går ända upp till taket.
Mauritz minns barndomens tidskrävande granjakt.
– Mamma var väldigt noggrann med hur granen skulle se ut och vi åkte runt i dagar och letade efter den perfekta granen. Alltid när vi trodde att vi hittat den, var det bara att hoppa in i bilen igen.
Sedan ett par år tillbaka öppnas slottet för besökare med julvisningar. I helgen är det dags igen och biljettrycket har varit hårt.
– Vi dekorerar lite extra och skapar jul på gården. Vår guide Linda är utbildad historiker och hon berättar om hur man firat jul förr och vilka traditioner som fanns. Förhoppningen är att kunna ta det ett steg till i framtiden och försöka lyfta arvet med första julgranen. När det gäller julmarknader är utbudet mättat, vi vill istället bjuda på mer exklusiva upplevelser.
Makarna Klingspor är nyligen hemkomna från en Englandsresa, där de samlat inspiration till hur man kan utveckla visningsverksamheten.
– En sak som vi verkligen tar med oss hur man gör visningar på olika sätt. Till sommaren behöver vi rekrytera flera guider. Vi har mer varit ett besöksmål på hobbynivå. Nu vill vi att det ska bli på riktigt och har precis anställt en besöksansvarig.
Hur var det som barn att fira jul på Stora Sundby slott?
– Det var jättefint. Jag växte upp i förvaltarvillan och i huset bredvid bodde min farbror och hans familj. Vi var fyra i varje syskonkull och i slottet bodde vår farmor. Vi samlades här allihop och först fick vi barn se Kalle Anka innan julaftonslunchen. Sen var det tomte, kaos och kalabalik innan var och en gick hem till sig för att fortsätta fira. Det var fantastiskt härligt att få vara med sina kusiner.
– Nu har vi tagit tag i det där och har vad vi kallar Superjul, när vi samlar samma gäng igen. Sist var vi uppe i 40 personer, men traditionsenligt fick vi plats i hallen, berättar Mauritz Klingspor.
En tradition som följt med genom historiens lopp hos familjen Klingspor inleder middagen runt julbordet.
– Vi har stånka med mumma som skickas från person till person. För att få dricka ur den måste man upprepa Per Mattsson-ramsan. Det är inget för bacillrädda släktingar, säger Mauritz Klingspor och skrattar.
Har du några egna julmåsten?
– En egen stund på morgonen, ett ordentligt julbord och att få vara med familjen. Revbensspjäll är väldigt viktigt på julbordet för mig och i år har vi gjort prinskorv på andkött. Sen tycker jag det är fantastiskt att gå ut och jaga julhare och då får det gärna vara lite snö. Nuförtiden har vi två små barn, så det är inte alltid man kan avbryta all julhets och ta sig iväg ett par timmar.