– Vid krocken bröt jag lårben, handled, näsben och fick hjärnskakning. Jag mådde okej de första dagarna på sjukhuset, men åkte sedan på ett fettemboli. Det betyder att blodet inte syresätts.
Två dagar efter kraschen hamnade Bertil Sölvsjö i respirator. En vecka senare drabbades han av hjärtstillestånd.
– Plötsligt kände jag att jag befann mig uppe vid taket, det var inte alls obehagligt. Ändå bestämde jag mig för att jag inte skulle dö, så jag återvände till livet efter några minuter, säger den i dag 66-årige pensionären.
Som 20-åring jobbade Bertil Sölvsjö på Sundby sjukhus. Han hade kvällspasset den 7 september 1973.
Efter jobbet åkte Bertil Sölvsjö in till centrum där han vid Sibyllabaren sammanstrålade med andra unga män.
– Jag var inte raggare, men en bilburen ungdom. Det fanns många med liknande intresse i stan. En midsommar var vi 50 bilar som rullade från Strängnäs ner mot gemensamt mål på Öland.
Bertil Sölvsjö fick den här kvällen med sig tre personer. Kosan styrdes mot glassfabriken i Ulvhäll.
– Jag kände en tjej som jobbade där och visste att hon slutade sent.
Om tjejen hade koll på att hon skulle bli hämtad förtäljer inte historien.
Men någon bil dök inte upp vid fabriken.
Några hundra meter tidigare hade Bertil Sölvsjö frontalkrockat med ett annat fordon, båda bilarna var av märket Volvo PV.
– Tyvärr använde vi aldrig bälten under körningar inom stans gränser, inte satt man speciellt bra skyddad heller, säger Bertil Sölvsjö.
Smällen inträffade vid 22-tiden på Dammvägen som såg väldigt annorlunda ut jämfört med i dag.
– En smal grusväg där det inte gick att mötas. Just där Sevab ligger nu fanns ett jättelikt gupp, men ingen belysning. Det kom en bil från andra hållet. På krönet smällde vi ihop.
Det är så Bertil fått historien berättad för sig. Han minns inget av själva kollisionen, som bevittnades av en hundägare.
– En av de andra killarna for rätt in i bandspelaren, en annan åkte ut genom fönstret och den fjärde har jag ingen koll på. Vi sågs aldrig igen, säger Bertil Sölvsjö.
I det mötande fordonet satt en bekant till honom.
– En drygt tio år äldre kille som skulle åka från Malmby och in till järnvägsstationen för att köpa cigaretter. Han hade fästmön med sig. De båda fick också tillbringa lång tid på sjukhus.
I Strengnäs tidning fanns en mycket kritisk artikel efter olyckan där det påpekades att det trafikfarliga stället varit omdebatterat tidigare: "Där frontalrocken skedde har vägen en tvär puckel och den smala vägbanan är begränsad av ett stort stenblock och på den andra sidan av ett stenröse."
Bertil Sölvsjö, på den tiden Jansson, blev utskriven efter knappt två månader.
– Jag fick inte gå på Strängnäs marknad det året, vilket gjorde mig upprörd.
Några sviter av olyckan?
– Inte mer än att jag gått lite utåt med ena foten. Men jag har diskbråck i nacken och ofta domnar ena armen bort. Det kan ha med den olyckan att göra.
Strängnäsbon har aldrig varit rädd för att sätta sig bakom ratten.
– Totalt har jag haft 36 privata bilar. Under 50 år körde jag även motorcykel.
Både Bertil Sölvsjö och hans olycksbroder åtalades för vårdlöshet i trafik.
– Jag fick 30 dagsböter och han 20. Dammvägen var förresten i många år avstängd för biltrafik, säger mannen som levt på "lånad tid" i över 46 år.