Då och då skulle det faktiskt gå att höra en knappnål falla i Studiefrämjandets lokal. Koncentrationsnivån är hög, när gruppen samlats för att arbeta med sina textilprojekt. Det är Klimatinitiativ Strängnäs som ligger bakom studiecirkeln Remake, där deltagarna arbetar med återbruk på olika sätt.
– Klädindustrin är en av de största bovarna i klimatkrisen. Jag hörde någon som sa att om vi helt slutar tillverka kläder i dag, så finns det ändå kläder så att det räcker för världens befolkning i 60 år, säger Pernilla Forsman Baltatzis från klimatinitiativet, som själv har arbetat som designer för välkända svenska varumärken och i eget företag.
Dottern Billie Baltatzis sätter nålar i ett par byxor som ska sys in. Dem bytte hon till sig på en klädbytardag nyligen, berättar hon. Snart ska hon ta sig an nästa projekt – att sy om en second hand-fyndad långklänning i linne till en byxdress.
– Jag försöker ställa om, hittills har jag nog bara hängt med i slit och släng-kulturen utan att tänka så mycket på vad den gör med klimatet. Jag har redan ändrat vad jag äter. Det här med kläderna är nästa steg, säger hon.
Att minska utsläppen och ta tillvara på resurserna återkommer hos flera av de andra som syr om, uppdaterar och lagar kläder under träffarna, som äger rum varannan torsdagskväll. Lina Östling ska laga ett hål i en tröja, med en synlig söm i kontrasterande färg. Ett par barnbyxor med hål på knäna omvandlas till en kjol av Maria Bergman. Cirkelledare Petra Sandin har tagit loss den nedre delen av en lång, vid kofta och gör om den till en bolero. Eva Sjöström syr om en klänning, och det gör även Therese Pettersson:
– Den ska bli en kjol i stället. Jag har alltid hållit på och fixat till sånt som inte fungerat. Jag har inte gått någon kurs eller så, jag bara kör. Ibland blir det katastrof men när jag lyckas så är det en skön känsla. Det känns som att jag har vunnit över industrin, på något sätt.
Raili Riig har ett annorlunda projekt för sig. Av gamla stuvar och trasor har hon klippt till tygbitar som nu ska fogas samman med olika slags sömmar.
– Det gör ett kollage, det ska bli en tavla, berättar hon.
Cirkeldeltagarna har med sig sitt eget material till träffarna, medan utrustning såsom symaskiner finns på plats.
– Det är ingen kurs. Jag kan hjälpa till om någon kör fast, men idén är att vi utbyter idéer och peppar varandra, säger Pernilla Forsman Baltatzis.