Vid stranden nedanför kullen skymtar gaveln på byggmästare Erik Erikssons hus. Han sålde sitt hus som han köpt 1844 och som revs för det nya lasarettet, mot tillstånd att få bygga sig ett nytt hus på den östra sidan av Nabbkullen.
Eriksson som var östgöte kom till staden redan 1834 för att som förman bygga huset på Gyllenhjelmsgatan 7, Lancasterskolan, som vi ser längst upp till vänster på bilden. En byggmästare Holmberg från Linköping byggde huset och hos honom var Eriksson anställd, som murare och plåtslagare.
Eriksson återkom för gott till Strängnäs 1838 från Linköping. Han kom att bygga flera hus i staden och utsågs, som engagerad i samhällsfrågor, 1859 till rådman. Han avled här 1891.
Ett sjukhus hade diskuterats i många år och då staden kostnadsfritt kunde erbjuda en fri tomt och ett bidrag på 6 000 riksdaler, beviljade landstinget 1867 ett anslag på 24 000 riksdaler till ett lasarett med 20 sängar.
Bygget skulle påbörjas våren 1868 och till arkitekt utsågs Per Johan Appelberg från Stockholm. Han ritade senare flera hus i staden: skolhuset i Ugglas park, Lundmarks hörnhus vid Kyrkogatan samt Tändsticksfabriken på Visholmen.
Lasarettet invigdes i oktober 1870 av biskop A.T. Strömberg. Efter en utredning år 1897 konstaterades att lasarettets sängplatser inte var utnyttjade till mer än i medeltal 13, och då det var dyrare att administrera ett lasarett än en sjukstuga beslöt landstinget att ändra sjukhusets karaktär. Det skedde 1904.
Trots detta beslut kom sjukhuset att byggas ut 1905. En vaktmästarbostad och ett garage byggdes 1924. Ytterligare en utbyggnad bestämdes 1928, då den norra sidan utökades efter ritning av arkitekt Fritjof Ekman.
Det vita huset vid Nabbkullens södra sida är det Trafvenfeldtska huset som uppfördes 1861.
På östra sidan av kullen syns taket och gaveln till det Thottska huset vid Lasarettsgränd 3. Friherre Otto Thott köpte huset 1859 av lärftskramhandlare (tyghandlare) Patrik Alfons Fauche och huset benämndes förr Thootska gården.
Från 1874 inrymde huset under några år, genom landstingets försorg, ett hem för så kallat sinnesslöa barn. När fröknarna Silfversparre bodde i gården runt sekelskiftet 1900 kallade de huset för Villa vänners vik – ett trevligt namn som känns som sommar året om.
Vi ser att biskopens badhus är byggt, vilket skedde åren 1866–1867 och att tullhuset vid ångbåtsbron försvann samtidigt.
Den utskjutande udden till vänster är förmodligen Silverudden som gett namn åt den hälsokälla som låg strax ovan, vid kyrkogårdens södra del. Strengnäs Tidning skriver 1858 att 21 personer har besökt källan och återfått förlorad hälsa.
På den mindre bilden, en vy från domkyrkotornet mot Nabben och sjukhuset, syns den lilla gårdsbildningen vid Lasarettsgränd på höger sida mot kullen och det vita stenhuset som byggmästare Erik Eriksson alltså fick bygga nedanför templet.
Det var ett märkligt hus såtillvida att det inte hade ett enda fönster åt vattnet, förutom ett litet skafferifönster. Gården köptes 1965 av civilingenjör Ragnar Österdahl som lät riva huset och uppföra ett mindre sådant i anslutning till den äldre byggnaden nedanför. Ett barnbarn till Österdahl, Johan Brusewitz, har som utbildad byggnadsvårdare med känsla för detaljerna byggt på huset ytterligare.