Namnet skvallrar inte om Richard Nymans bakgrund, inte heller den felfria svenskan. Men när han och hans familj dyker upp i exempelvis hotellreceptioner händer något, berättar han:
– Jag spelar alltid in samtalen när jag gör bokningar. Väl på plats så säger de att det måste ha blivit något fel, att hotellet är fullbokat. Jag vet många familjer som har fått vända i entrén.
Richard Nyman, ordförande för Strängnäs romska ideella förening, talar om den systematiska diskriminering som många romer vittnar om som en del av vardagen.
– Strängnäs är ett litet samhälle och folk känner till oss. Här är det ingen som följer efter eller skriker åt oss. Men åker vi i väg så är det alltid något. Det känns särskilt illa när det sker inför barnen, säger han.
Både han och hustrun Jasmine Nyman är födda i Sverige, som deras respektive föräldrar flyttade till från Finland i hopp om ett bättre liv. Ingen av dem talar romernas eget språk, romani chib, mer än enstaka meningar.
– Min mamma pratade romani, men det var förbjudet i Finland. Många romer har tappat sitt språk. På samma sätt har det blivit för oss här i Sverige. Våra barn är bättre på svenska än finska, som vi räknar som vårt modersmål, säger Richard Nyman.
Parets två äldsta barn, Sebastian som är 22 år gammal och 18-åriga Melina, fick modersmålsundervisning i finska i grundskolan. "På bebisnivå", enligt Richard Nyman. Yngsta dottern Vanessa får ingen sådan undervisning – trots att minoritetslagen ger henne rätt till det.
– De säger att det inte finns någon lärare. Hemma pratar vi bara finska. Vi måste, annars kommer finskan snart vara helt borta för barnen, säger han.
Vanessa är född 2011, året innan regeringens strategi för romsk inkludering antogs. Målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som andra.
– Förhoppningsvis kommer hon ha det men jag vet inte, säger Jasmine Nyman, som själv fått utstå både förakt och förtryck.
Visst har det blivit bättre, tycker makarna. De nämner aktivister som Katarina Taikon som stred för folkgruppens rätt på 1960-talet, strategin för romsk inkludering, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk från 2009.
– Fördomarna mot oss finns fortfarande kvar. Men fler romer utbildar sig, jobbar och finns representerade på olika sätt i samhället, säger Richard Nyman – som ser det som något positivt att Vanessa inte riktigt vet vad hon ska svara på reporterns frågor om hur det är att vara rom.
– Barn ser inte skillnaden. Jag tror också att det har bidragit att det finns många olika nationaliteter på skolorna nu. Romer sticker inte ut lika mycket längre.
Han själv arbetar med romska frågor inom Eskilstuna kommun. Jasmine Nyman jobbar i kafeterian på Paulinska skolan, anställd av Strängnäs kommun. Där har hon blivit "Jasmine", inte "en rom".
– Jag har såna här kläder på mig, säger hon och visar sin silkiga blus med spetsdetaljer och kjolen i svart sammet.
– Barnen frågar om kläderna ibland. De undrar hur mycket kjolen väger, var man köper den och så. De frågar inte otrevligt utan nyfiket.
Strängnäs kommuns omtag i arbetet med minoritetsarbetet välkomnas av familjen och föreningen, som har omkring 50 medlemmar.
– Bara en sån sak som att de ska hissa vår flagga den 8 april känns jättebra. Romer har inget land, men vi har sedan 1971 en egen flagga. Det är en viktig symbol, säger Richard Nyman.