Vaktmästaren blåser upp ballonger, en ungdomsledare kokar korv medan en annan dömer match, yngre syskonen är cheerleaders, maken till lagledaren för flicklaget är tränare för grabbarna och familjens barn spelar självklart fotboll de också, farmor och farfar sitter på läktaren och hejar på, grannen knyter skosnören och föreningens ordförande peppar och skojar med alla.
Att Åkers IF är själva hjärtat i Åkers Styckebruk står snart klart för den oinvigde på besök på Bruksvallen. Det är inte bara en charmig slogan. Det här är verkligen föreningen där alla hugger i och är med. Av hjärtats lust.
– Ja det är härligt, och ganska unikt, konstaterar ordföranden Anna-Karin Wilmi där hon står bland ungdomsledare, föräldrar, ungar, ballonger och tablettaskar. Åkers IF är en liten förening med drygt 700 medlemmar.
– Och vi är en av få föreningar i Strängnäs kommun som drivs helt av ideellt arbete. Det är ett självklart val, verksamheten byggs på glädje och en vilja att hjälpa till. Alla kommer hit för att de vill vara med, det ger en obetalbar skön stämning. Många vuxna känner varandra sen barnsben och vi har eldsjälar i alla åldrar.
– Det är grymt att vara ordförande på byn, och göra high fives med ungar vart man än går. Och att se hur många vuxna som kommer och vill hjälpa till eller sitta på åskådarplats en dag som denna. Det är mycket viktigare att alla är glada och hänger med alla, än att vi är världsbäst och slutar högst i tabellerna.
Åkers IF har som de flesta andra idrottsföreningar gått igenom en lång och tuff period på grund av pandemin.
– Det är mycket som inte blivit som vi tänkt. Därför ville vi ordna en rolig dag tillsammans för alla i fotbollssektionen innan säsongen är helt slut, med matcher och med gratis korv till våra fyra ungdomslag.
– Bara det att kiosken är öppen igen, med fint bistånd från lokala Ica-butiken, för första gången på två år är så himla kul.
Två matcher spelades samtidigt på vallen på söndagen; flickor 09/10 spelade mot Gnesta och pojklaget i samma ålder tog emot Enhörna. Pojkarnas match vanns med 11– 5 medan flickorna förlorade med 4–7. Men vad gör det efter en korv med bröd och lite pepp från ledare, styrelse, familj och vänner? Över Bruksvallen hörs den glada hejarramsan ännu en gång:
"Vi är tjejerna från Bruket, vi är tjejerna av stål..." I föreningen med stort hjärta, lägger vi till.