Det blir allt vanligare att unga personer sitter häktade under lång tid.
Det blir allt vanligare att unga personer sitter häktade under lång tid – ofta längre än den lagstadgade bortre gränsen på tre månader. En tänkbar orsak är att fler unga begår allvarliga brott, något som i sin tur beror att ungdomsrabatten slopades förra året. Det menar Zilla Hirsch, åklagare med lång erfarenhet av att utreda allvarliga brott där unga blir frihetsberövade.
– Problemet som uppstår för unga lagöverträdare i den här situationen är ju när de är en av flera andra gärningspersoner i en ganska komplicerad och allvarlig brottslighet som i sig självt tar lång tid att utreda. Då går det inte att påskynda utredningen mer än vad som redan görs, eftersom det är en så omfattande och stor utredning, säger Zilla Hirsch.
Hon fortsätter:
– Då hjälper det inte att de är så unga. Det är ett så allvarligt brott att man kommer att överskrida de här tremånadersfristerna, och erfarenhetsmässigt så uppfattar jag att domstolarna gör samma bedömning som åklagarna gör, att kollusionsfaran (risken att en misstänkt på fri fot undanröjer bevis eller på annat sätt förstör utredningen, reds. anm.) är så stor att ungdomen inte kan sättas på fri fot i förhållande till andra personer som av olika skäl inte är frihetsberövade.
Då trumfar det målet om att den unga inte ska sitta längre än tre månader?
– Det är ju tanken som huvudregel att det ska vara så, att de inte ska vara häktade längre tid än så, men så finns det ju synnerliga skäl, där man får överskrida det här. De kan ju handla om att straffvärdet är så pass hög att det ändå framstår som rimligt att man fortsätter att frihetsberöva den unga på det här sättet.
Zilla Hirsch säger att hon och andra inom rättsväsendet är väl medvetna om att de unga inte mår bra under den tiden som de sitter häktade.
– Man skulle ju kunna tänka sig att om vi hade ett annat upplägg när det gäller förvaring av ungdomarna där kollusionsfaran ändå hade kunnat bli tillgodosedd. Då hade de ju inte behövt sitta häktade. Men i Sverige har vi inte de alternativen i dag.
Är det en brist att det inte finns några alternativ?
– Ja, det tycker jag. Om allt hänger på risken för att utredningen kan förstöras, varför kan man inte ha någon annan institution som hanterar det på samma sätt som vid häktning men då de inte blir isolerade på det här sättet?, säger Zilla Hirsch.