Avskeds- och mottagningsgudstjänsterna i domkyrkan har avlöst varandra under hösten. Först la biskop Hans-Erik Nordin ned sin stav, därefter välkomnades Johan Dalman som ny biskop och den 4 oktober är det dags att välkomna Christofer Lundgren som ny domprost.
– Det känns som att komma hem igen. Strängnäs har alltid varit en viktig plats för mig. Särskilt domkyrkan. Det är här jag känner mig hemma, säger han.
Några minuter efter avtalad mötestid kommer Christofer Lundgren inspringande till sitt nuvarande kontor i Domkapitelhuset, alldeles intill domkyrkan. Genast blir han stoppad av en kollega som måste byta några ord med honom innan vi kan påbörja intervjun. Det är bråda dagar för att hinna avsluta allt i hans nuvarande tjänst som stiftsdirektor innan han tillträder ämbetet som domprost.
Som domprost blir han kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen, vilket innebär att han leder gudstjänster som en vanlig församlingspräst. Men han blir också chef för personalen i domkyrkoförsamlingen och leder församlingsarbetet i samråd med kyrkorådet. Domprosten är också ledamot i domkapitlet och ersättare i stiftsstyrelsen. För Christofer Lundgren var det just bredden i uppdraget som lockade när han sökte tjänsten som domprost.
– Jag tycker om mötet med människor, både vid gudstjänster men också i ett bredare socialt sammanhang. De stiftsuppgifter som tillkommer i rollen som just domprost, till skillnad från en vanlig församlingspräst, lockade också. Det ger mig ett slags helikopterperspektiv på vår verksamhet och det gillar jag.
Till Strängnäs kom Christofer Lundgren för första gången som 14-åring. Han växte upp utanför Oxelösund och protesterade stort när föräldrarna meddelade att familjen skulle flytta till Strängnäs.
– Men det blev hur bra som helst. Både jag och min ett år yngre bror fick snabbt ett stort kompisgäng och jag har fortfarande kontakt med flera vänner från den tiden.
Både hans pappa och hans morfar var präster så den kristna tron har alltid funnits nära honom. Som ung var han aktiv i församlingens ungdomsarbete, men att han själv skulle bli präst var ingen självklarhet.
– Inom familjen har det aldrig funnits varken någon uttalad eller outtalad påtryckning om att jag skulle välja prästlivet.
Beslutet att han ville studera till präst fattade han först i trean på gymnasiet. När han sedan inledde studierna i teologi i Uppsala kändes valet självklart.
– Men precis som alla andra har även jag funderat över mitt yrkesval ibland. Jag har ändå alltid landat i att jag tycker att prästyrket är meningsfullt, viktigt och ett riktigt val.
Hans bror, däremot, valde en helt annan utbildningsinriktning.
– Han är forskare i sötvattensekologi. Vi brukar skämtsamt säga att vi båda arbetar med livet, men på två olika sätt.
Sedan Christofer Lundgren prästvigdes för tjugo år sedan har mycket hänt inom Svenska kyrkan. Kyrkan har fått en förnyad roll i samhället. Tidigare var Svenska kyrkan mera en institution, nu är det mer att beskriva som en rörelse, menar han.
– För att växa behövs en spaljé och där spelar kyrkan som institution en viktig roll, men jag vill hävda att som rörelse har vår identitet blivit starkare. Nu kan vi vara en röst på ett annat sätt.
På vilket sätt?
– När det gäller att sprida vårt budskap om människovärde och allas lika rättigheter till exempel. Det är väldigt viktigt i en tid med främlingsfientliga strömningar i samhället.
Menar du att kyrkan kan ta ställning i politiska frågor?
– Om man med politik menar samhälleliga frågor så är svaret ja. Det kan handla om frågor som människovärde, men också om miljö- och klimatfrågor. Däremot ska vi förstås inte ta ställning partipolitiskt. Vi ska vara en aktiv part för att skapa ett bättre samhälle, både lokalt men också i världen.
Hur ser du på domkyrkans roll i Strängnäs?
– Jag vill sänka trösklarna. Jag vill att alla ska känna sig välkomna in i kyrkorummet, säger Christofer Lundgren och tar luciakröningen i domkyrkan som ett exempel på en aktivitet som tillkommit på senare år och som inte tidigare var självklar att den skulle ske i kyrkan.
– Ett annat exempel är att vi haft flera konstutställningar i domkyrkan. Och nyligen anordnades en välgörenhetskonsert i Domkyrkan. Det är ytterligare ett sätt att öppna upp kyrkorummet och få fler att delta i vår verksamhet.
De senaste åren har Christofer Lundgren arbetat inom stiftverksamheten. Nu övergår han till att vara chef för domkyrkoförsamlingen. En församling med mycket gott rykte enligt honom själv.
– Mitt intryck är att det är en väldigt väl fungerande församling med många engagerade medlemmar. Med tanke på stadens storlek så är musiklivet i Domkyrkan fantastiskt. Dessutom har vi många aktiva barnkörer, vilket visar att även yngre är engagerade i kyrkans verksamhet.
Din företrädare, Johan Dalman, har varit en minst sagt färgstark och karismatisk domprost. Hur ska du ta över efter honom?
– Till att börja med så kan man inte ta över efter Johan Dalman. Han är ett unikum. Det finns bara en Johan Dalman. Jag ska vara Christofer Lundgren helt enkelt, säger han och skrattar.
Han har tidigare jobbat tillsammans med Johan Dalman, på den tiden då de båda arbetade på kyrkokansliet i Uppsala. De trivs väldigt bra tillsammans men har en del olikheter. Christofer Lundgren beskriver sig själv som lite mer eftertänksam.
– Jag är nog lite mer analytisk, säger han.
Vi avrundar intervjun med att ställa den kanske viktigaste frågan: blir det någon domprostmust även i år?
– Självklart, ler han. Det är en jättekul företeelse och ska självklart förvaltas väl.