Allt fler unga brottslingar – så hanterar kommunen dem

Allt yngre ungdomar och barn begår grova brott i Strängnäs. Men vad händer egentligen med lagöverträdare som är för unga för att dömas till straff?

Henrik Ekerot är chef på socialtjänstens utredningsenhet för barn och unga.

Henrik Ekerot är chef på socialtjänstens utredningsenhet för barn och unga.

Foto: Åsa Wallin

Strängnäs2020-12-16 21:30

I november knivrånades en 13-åring av jämnåriga. Några veckor senare utsattes en elev för sexuella trakasserier på sociala medier. Kommunpolisen Peter Sigurd vittnar om allt fler grova brott som begås av . Men vad görs egentligen när förövaren är under 15 år – alltså inte straffmyndig?

Tidningen har pratat med Henrik Ekerot, chef på socialtjänstens utredningsenhet för barn och unga.

Polisen hänvisar i dessa fall ofta till att man "lämnar över ärendet till socialtjänsten". Men vad betyder det?

– I korthet innebär det att de gör en skriftlig orosanmälan till oss. I den beskriver de att det här barnet är misstänkt för brott.

Han påpekar att det ändå kan inledas en polisutredning. En sådan kan framför allt bli relevant för allvarliga lagöverträdelser, och kan även begäras av socialtjänsten. Om brottet för en vuxen skulle leda till minst ett års fängelse är polisen tvungen att utreda skuldfrågan. 

Socialtjänsten kan i dessa fall få insyn i utredningen.

– Det kan vara bra information som vi kan använda för att bedöma barnets behov av skydd och stöd. En polisutredning kan hjälpa socialtjänsten att förstå karaktären och allvarsgraden av brottet, men även ge lite mer dignitet. Många ungdomar biter det bra på. På det viset kan man tidigt markera att det här inte är något som är accepterat. 

Oavsett vad polisutredningen visar kan dock aldrig en person som inte har fyllt 15 år dömas för brott.

Gör socialtjänsten också en egen utredning?

– Är det en ungdom som inte har ett pågående ärende hos oss hamnar orosanmälan hos mottagningsgruppen som behandlar den enligt rutin. Deras jobb är att träffa ungdomen och vårdnadshavarna för att bedöma om vi ska inleda en utredning eller inte, säger Henrik Ekerot.

Han fortsätter:

– Det handlar om väldigt många olika bitar, men förenklat tittar vi på hur vårdnadshavarna tillgodoser barnets behov och vilka risk- och skyddsfaktorer det finns runt barnet och familjen. Vårt jobb är se till att barnen har det bra och att föräldrarna har det stöd de behöver. Vi ska vara ett komplement, inte ta över föräldrarollen.

Kommer socialtjänsten fram till att ärendet behöver utredas vidare kopplas en utredare in. Denna har sedan som längst fyra månader på sig att kartlägga ungdomens stödbehov och familjesituation. 

– Om det finns behov av skydd och stöd kan det sättas in insatser, till exempel brottsförebyggande eller drogförebyggande sådana. Men även familjen som helhet kan erbjudas stöd.

I bästa fall hjälper stödet och ungdomen sköter sig i fortsättningen. Om inte så har socialtjänsten möjlighet att vidta ytterligare åtgärder.

– Fortsätter man att begå brott kanske vi behöver skruva på insatserna. I vissa fall kan det även bli aktuellt att barnet inte kan bo kvar hemma.

Då kan barnet behöva flytta till ett jourhem, hem för vård och boende, HVB, eller stödboende. Även sluten institutionsvård kan bli aktuell.

Skolplaceringen kan socialtjänsten däremot inte besluta om. Om brottet har begåtts på en skola och barnet därför behöver byta till en annan tas det beslutet av rektorn. 

De konkreta händelserna som tidningen har uppmärksammat under hösten kan inte Henrik Ekerot uttala sig om. Han påpekar dock att socialtjänsten även erbjuder hjälp till unga som har utsatts för brott – som var fallet flera gånger.

– Har man blivit utsatt kan man få samtalsstöd hos oss. På kommunens hemsida finns information om det.

Vid särskilt grova brott

Barn under 15 år är inte straffmyndiga och kan därför inte ställas till ansvar för brott. 

I särskilt allvarliga fall, till exempel vid mord eller grov våldtäkt, kan en domstol ändå pröva skuldfrågan. Det sker genom att åklagaren väcker en så kallad bevistalan. I den bedömer hen bland annat om bevisningen hade varit tillräcklig för att väcka åtal om personen hade varit straffmyndig. Domstolen tar sedan ställning till om barnet har begått brottet. Påföljd utdöms inte.

Källa: Åklagarmyndigheten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!