– Där nere skulle man kunna bygga en, där är en stor grön park, säger Pontus Södergren, 11 år, och pekar ut genom fönstret på kommunhuset i Strängnäs.
Förslaget får Helena Edvinsson, barnombudsman, Pia Bohman och Bosse Nordebrink, båda fritidsenheten, att småle. Det skulle kanske inte de boende gilla.
Men tisdagens möte handlade mer om att diskutera hur en skateboardpark skulle kunna se ut. Är flyttbara delar att föredra eller en större fast anläggning bättre? Frågan har kommit upp med jämna mellanrum och på mötet fanns pojkar i tvåan, fyran och femman representerade från Karinslundsskolan, Paulinska, Strängnäs Montessori och Europaskolan Rogge.
– Det måste vara något som håller, säger Bosse Nordebrink, som hade med sig bilder på olika varianter.
Nackdelarna med asfalt kom på tal.
– När asfalten blir dålig så blir det inte så bra. Det skakar mycket och kullagren går sönder, säger Pontus Södergren.
Samtliga pojkar verkar ha testat det mesta av skatboardparker på flera håll i Sverige. Den i Högdalen är Sveriges största säger någon. Någon har varit i Åre och någon annan på Liseberg i Göteborg.
Varför är det så så roligt att åka skateboard?
– Man har alltid något att göra, man hoppar och har kul, och man får nya kompisar, säger Pontus Södergren.
Är det inte farligt?
– Jo, men om man ramlar så kan man hjälpa varandra, säger Pontus Södergren.
Kanske kan diskussionerna leda till ett förslag som så småningom läggs fram för politikerna.