– Det är jättesjukt när man tänker på det. Vi skulle egentligen inte ha spelat i Sörmlandsfyran. Vi förlorade ett kval mot Östermalm året innan, men fick en friplats när Björkvik drog sig ur, berättar Peter Nilsson, den förre backen och egna produkten med cirka 15 A-lagsässonger i bagaget.
– Jag minns att det var en skribent som tippade att Härad skulle åka ur division 4 den säsongen, det blev tandvätska för oss, säger den i dag 56-årige Strängnäsbon med tydlig adress reportern.
Vårsäsongen var helt okej från Härads sida, och på hösten befann sig laget plötsligt i ett getingbo i toppen.
– Allt föll på plats. Målvakten Marcus Lagerqvist var i sitt livs form, försvaret funkade jättebra och det levde vi högt på. Sen hade vi två rappa killar offensivt, i form av Fernando Perea och Henrik Olsén.
På väg mot seriesegern gjorde Härad en stormatch när tippade topplaget Södra kom till Klockarvallen.
– Det var nog höjdpunkten det året. Deras tränare Svante Larsson såg helt förstörd ut vid sidlinjen. Henrik Olsén gjorde båda målen för oss och Fernando hade lekstuga. Minns att en av deras stjärnor blev grundlurad av Fernando. Han reagerade genom att kasta skorna.
Fernando Perea hade föregående år representerat IFK Eskilstunas juniorer. Under första säsongen i Härad var han en period borta för att provspela med en klubb i Colombia.
– Killen var en riktig talang. Han hade tekniken och snabbheten. Men det saknads en tårtbit för att Fernando skulle bli riktigt bra. Han var lat. Ibland fick jag åka och hämta honom, han låg helst hemma och vilade, säger succétränaren Kjell Pettersson.
Den 4 oktober 1997 fyllde Fernando Perea 19 år.
Följande dag skulle han komma att spela en avgörande roll i fyrans epilog.
Härad reste till Friluftsgården i Enhörna som tabelltvåa.
Vid händelse av vinst skulle sensationslaget säkra åtminstone en kvalplats.
Det blev "bara" 1–1 sedan Fernando Perea gjort gästernas mål i första halvlek.
Men i och med att tabellettan Värmbol bara hade 0–0 borta mot ett avsågat Södertälje levde hoppet om serievinst.
Sent omsider kom rapporten från kringelstaden: 1–0 till hemmalaget!
Södertälje hann göra ytterligare ett mål och plötsligt hade Härad vunnit fyran.
När saken var klar firade spelare ihop med ledare och tillresta fans.
– Jag fattar inte hur vi bär oss åt, sa veteranen Jonny Eriksson till tidningens utsända.
Peter Nilsson var skadad och missade upplösningen.
– Jag fick stå bredvid och titta på. Jag har aldrig mått så dåligt, minns han.
Vad hände efteråt?
– Jag tror vi firade både på Ulvhälls herrgård och på dåvarande Norrtull. Min chef var snäll och gav mig ledigt på måndagen.
Peter Nilsson hade rutin på att fira uppflyttningar. 1990 var han delaktig i klubbens första vinst i femman, som säkrades via en 2–0-vinst i Trosa.
– Då hade jag bokat bord i Eskilstuna. Att gå upp i fyran var också en stor grej för Härad.
Kjell Pettersson ser gärna tillbaka på tiden på Klockarvallen, där hans tränarkarriär tog fart på allvar.
– Jag var där i fyra år och slutade på topp. Vi hade en väldigt speciell grupp med skön stämning.
Kjell Pettersson följde inte med Härad upp i trean. Peter Nilsson gick över till Viljan för att återkomma följande höst. Då fick han vara med om hur lagets enda seger på den nivån inkasserades hemma mot BK Sport, 7–2.