Efter påsk gjorde Ylva Binder och hennes söner årets första utflykt till Stora Källarholmen.
Både där och på tre andra men obebodda öar i närområdet, norr och söder om Strängnäsbon, syntes tydliga spår av gnagarnas framfart.
– Öarna börjar bli förstörda och två stora hyddor har de byggt på senare tid. Man ser bäver överallt nu. De är egentligen ganska söta djur. Men de har definitivt blivit alldeles för många, kanske ett 30-tal, när man ser skövlade områden. De drabbade öarna syns även från Eldsund.
– Jag måste kontakta länsstyrelsen, fortsätter Ylva Binder.
Hon har varit ägare av Stora Källarholmen i 20 år, ön tillhörde tidigare Märinge gård på Tosterösidan.
– Bävrarna kommer närmare och närmare Strängnäs ...
På Stora Källarholmen har Ylva Binder satt hönsnät på vissa träd, men utan större framgång.
– De äter allting i princip, jag har även blivit av med en massa sly. Bävern är otroligt effektiv.
– Till exempel, för tio år sedan planterade jag en pil här. Den är borta nu ...
Det är verkligen inte bara utseendet på ön som oroar henne, utan också riskerna som alla nermejade träd kan medföra.
– Tänk om ett träd som trillat i vattnet flyter bort och råkar hamna i en motorbåts propeller. Det skulle kunna förorsaka en svår olycka, resonerar Ylva Binder.
Är du orolig för att ett träd som faller kan åsamka skador på ert bostadshus?
– Ja det ligger lite i farozonen. Det är inga småträd vi talar om.
Göran Hartman är lektor på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala och landets främsta expert på just bäver.
– Arten var utrotad i landet men inplanerades i Jämtland 1922. På 100 år har djuren spritt sig till Kiruna i norr och Småland i söder. Så nu kanske bävern nått sin normala nivå.
– Just i Mälaren kan den ha funnits i cirka tio år. Men det går inte att säga något om numerären.
Göran Hartman är förstås medveten om att gnagaren då och då hamnar på kollisionskurs med människan.
– Jo, vi vet ju vad som kan hända när fördämningar byggs och orsakar översvämningar. Det problemet finns dock inte ute på öar i Mälaren.
På vissa platser lämnar bävern kvar både träd och grenar.
– Då är de inte nöjda med kvalitén. Men död ved är en bristvara i den svenska naturen, så det är positivt också. Fällda träd kan ju även tas till vara som ved.
Lektorns uppskattning är att det i varje hydda lever fyra–fem djur, men att det i princip även skulle kunna finnas bostäder som Ylva Binder inte upptäckt.
– Ibland bygger djuren hålor i stället, speciellt om stränderna är branta.
Bäverns normala livslängd ligger på sju år. Naturliga fiender finns i form av varg, lo och räv.
– Men håller de sig på öar så är de svåra att komma åt för rovdjur, säger Göran Hartman.
Viktor Tylstedt arbetar som naturvårdarshandläggare på länsstyrelsen i Nyköping:
– Allmän jakttid för bäver pågår till 10 maj. Så det är fritt fram att skjuta för den som har licens, och man kan även sätta ut fällor, säger han.
Hur ser du på artens bestånd i Sörmland?
– Den har ökat mycket i antal och skapar vissa problem. Numera finns den nära städerna, till exempel i Eskilstuna, där träd som fälls kan orsaka skador.
Beatrice Svensson Lindius, kommunekolog i Strängnäs, säger apropå artens tillväxt:
– Bävern har inte så många hot i form av predatorer plus att jakten på bäver ligger på en lägre nivå än föryngringen, innan dess var den strikt skyddad.