Gitarren är en julklapp från Mattias morbror Lasse Berghagen.
Det är en fredag i december när tidningen besöker Mattias Berghagen hemma i villan där han bor tillsammans med sin fru Ingela Schale Berghagen och döttrarna Nora, 15, och Sally, 12. Mattias har precis avslutat arbetsdagens sista möte och har en lucka innan kvällens glöggmingel.
– Du vet hur det är i december, full rulle hela tiden, säger han.
Spåren av musik syns tydligt i familjens hem då det i vardagsrummet står ett piano och minst tre gitarrer.
En av gitarrerna har Mattias fått i julklapp av sin morbror, den nyligen avlidne Lasse Berghagen.
– Jag minns inte vilket år det var, men han tyckte jag skulle ha den. Det är jag väldigt glad för.
Det var inte bara musiken som Mattias och Lasse hade gemensamt.
På flera ställen i vardagsrummet finns böcker skrivna av Lasse Berghagen.
Vad hade ni för relation?
– Vi har haft gemensamt sommarställe så vi har alltid setts och firat midsommar och andra högtider. Jag har sett hur han kommit hem från turnéer och alltid följt honom så klart. Men vi har också fiskat mycket ihop i Härjedalen. Ibland när min morfar var med tog vi helikoptern dit då det var långt att gå. Det var perfekt för då fick vi med oss både vin och gitarren. Så kunde vi sitta på kvällarna och spela tillsammans. Det var fint.
Han fortsätter:
– Jag och "Larsan" spelade och sjöng Teddybjörnen Fredriksson när min kusin Maria döpte sin dotter.
Har musiken alltid varit en stor del av ditt liv?
– Ja, verkligen. Min mamma, pappa och syster sjöng i kör. Och jag har alltid plinkat, men kan inte läsa noter och så. Jag har alltid tyckt om att spela och skriva musik. Men det har alltid funnits annat i vägen för att göra något mer av det.
Har döttrarna ärvt intresset för musik?
– Tjejerna går på kulturskolan och tar sånglektioner nu. För Ingela, min fru, är ju musiken en naturlig del av hennes jobb då hon arbetar som skådespelare.
Mattias Berghagen "plinkar" gärna på både piano och gitarr.
Du ska stå på scen framöver?
– Ja jag ska visst göra det. Det är ett projekt som legat och grott i många år. Men du vet, livet rullar på och det kommer alltid något annat i vägen. Självklart hade jag önskat att jag fått göra det här med Larsan sittande i publiken.
Mattias berättar att hans morbror varit en stor inspirationskälla, och att hans sätt att skriva känns igen i hans egna låtar.
– Vissa saker är rakt av stulet utan att jag tänkt på det, säger han med ett skratt.
Sitt första framträdande höll Mattias på gymnasiet i Motala. Sedan har det blivit en sommarkonsert i Strängnäs.
– Någonstans har jag alltid haft en dröm att göra något mer av det.
I februari håller Mattias tillsammans med bandet Trio Lila en lunchkonsert på Multeum.
Vad kommer ni att bjuda publiken på?
– Det blir en blandad repertoar med inslag från Larsans låtskatt och några egenskrivna sånger. Men man kommer att känna igen sig. Han har inspirerat mig mycket, säger Mattias, och fortsätter:
– Min kusin Malin har varit ganska pådrivande i att jag ska ta det här vidare. Hon har vid två tillfällen lagt upp klipp på sina sociala kanaler när jag sjunger, och de har gett en respons jag aldrig kunde ana. Så hon säger "kör, bara kör".
I en av böckerna i samlingen finns en fin hälsning från morbror Larsan.
På pianot står flera böcker, alla med en sak gemensamt. De är skrivna av Lasse Berghagen.
– Jag lovar: det är inte riggat, skrattar Mattias.
– Men jag har otroligt många böcker efter honom, berättar han och plockar fram ännu fler.
I en av dem finns en hälsning: "Till Mattias. Tack för din vänskap. Kram Larsan. Juli 2010."