Den 14 juli 2019 störtade ett plan från Umeå fallskärmsklubb rakt ner från 4 000 meters höjd, inte långt efter start. Alla nio ombord – en pilot och åtta fallskärmshoppare – omkom.
Den 9 september i år presenterade Statens haverikommission sin slutrapport, där flera samverkande olycksfaktorer lyfts fram. Väderförhållandena var inte de bästa, planet var lite baktungt och en pilot med begränsad flygerfarenhet mötte stora svårigheter.
Det var dock inget fel på flygplanet, slår rapporten fast.
Den slutsatsen blev möjlig tack vare tekniska undersökningar i en diskret, insynsskyddad och larmad hangar på Gorsingeberget i Strängnäs.
Dit fraktades alla delar av flygplansvraket kort efter de hade bärgats från de olika nedslagsplatserna i skog och i en älv.
– Sedan dess har vi arbetat med vraket från och till i princip ända fram till rapportsläppet, i 13 månader. Vi har åkt ner till Strängnäs kanske sju–åtta gånger, när vi haft anledning att titta närmare på något, säger Peter Swaffer, avdelningschef vid Statens haverikommission.
Han berättar att utredningen inleddes med en första bedömning av deras egna experter.
– Väldigt snart därefter hade vi en mycket välplanerad och noggrant utförd undersökning med representanter för flygplanets tillverkare samt experter på material, aerodynamik och hållfasthetslära.
Merparten av vraket har analyserats på plats i Strängnäs. Specifika detaljer har dock fraktats till sakkunniga på annan ort, exempelvis Saab Aeronautics i Linköping och motorexpertis i USA.
Enligt Peter Swaffer tydde utredningen tidigt på att olyckan inte orsakats av materialfel.
– Vi kunde redan vid den första genomgången se att det inte fanns någon rost och inga skador som verkade uppkomna ur någon spricka. Vi kunde också tidigt se hur planet hade brutits sönder i luften, vilket gav ett sannolikhetsförlopp av ett scenario för vad som gått sönder först. Vi kunde se att höger vinge brutits av, vilket gav en rotation som förklarade varför stjärtpartiet brutits av. Några månader senare kunde vi också konstatera denna slutsats svart på vitt.
Av haverirapporten framgår att flygplanet, som var lite baktungt, saktat ner dels för att fälla fallskärmshopparna, dels för att stiga över moln. Det tappade då flygkraften och började falla, varpå hastighet och g-krafter bröt sönder det.
Vrakdelarna är fortfarande på plats i hangaren i Strängnäs men ska snart fraktas bort, säger Peter Swaffer.
– När vi är klara och rapporten publicerats så gör vi en bedömning i samråd med ägaren, vilket i ett sådant här läge alltid är ett försäkringsbolag. Det slutar nästan alltid med destruktion. Man plockar inte ut delar från ett vrak och återanvänder, utan det går till metallåtervinning.
Strängnäshangaren blir dock inte tom för det, säger Peter Swaffer. I skrivande stund pågår flera parallella utredningar.
– Vi har just nu 15 aktiva utredningar och handlar det om vrak så tar vi delarna till Strängnäs.
När tidningen frågar om det är möjligt att besöka hangaren är svaret nej.
– Det handlar framför allt om respekt för de drabbade och de anhöriga, eftersom det ofta är material där människor har mist sina liv. Ibland har vi också militärt material där. Det har aldrig varit någon obehörig där inne och det kommer aldrig att vara det, konstaterar Peter Swaffer.