Vi träffas i villan på Krokvägen.
Birgitta Triumf Korsell har varit Strängnäs trogen sedan 1973.
Hon föddes i västra Ryds församling väster om Stockholm men växte upp på en gård utanför Tierp – där hennes pappa var förvaltare – i norra Uppland.
Därefter följande gymnasiestudier i Uppsala (handels) och så småningom lärarhögskolan i Gävle.
Till Strängnäs kom alltså Birgitta för 40 år sedan.
Hon fick sin första lärartjänst på en särskola i Eskilstuna.
— Jag satt och pendlade dit i en gammal "folka", minns hon.
Sonen Kristoffer föddes 1 mars 1974.
Medan han ännu var spädbarn tvingades (!) modern att börja ett nytt jobb på Fogdö skola.
— Så jag fick amma honom på rasterna ...
Kollegerna från den lilla landsortsskolan har hon kontakt med fortfarande.
Birgitta kom dock att avancera inom skolväsendet.
Hon blev så småningom administrativ chef (studierektor) på Thomasgymnasiet via mellanspel i Åker och på Paulinska.
I den vevan flyttade skolan ut till Campus.
— Kul och stimulerande, anser Birgitta.
Lika roligt var inte att två av hennes närmaste kolleger försvann i en tät följd. Den ena gick i pension och den andre löstes ut.
— Det blev bara jag kvar i ledningsgruppen.
Belastningen gjorde hennes situation oerhört pressad och ledde troligen fram till hjärnblödningen i mars 2009.
— Jag vaknade en morgon med fruktansvärd huvudvärk. Gick upp och tog en ipren, men det hjälpte inte. Då väckte jag Ingemar som direkt insåg vad som hänt. Tur att han är medicinskt intresserad.
Maken (de har varit gifta i snart 30 år) kallade på ambulans och det bar av till Mälarsjukhuset.
Efter röntgen remitterades Birgitta omedelbart till Akademiska sjukhuset
— Jag har inga som helst minnen av det, säger jubilaren.
Det finns minnesluckor från en lång period. Bland annat låg hon i djup koma i åtta veckor.
— Då uttryckte kirurgerna en stark oro, säger Ingemar Korsell som under sjukdomsperioden bodde i Uppsala.
Till råga på allt blev Birgitta sjuk flera gånger om. Bland annat tillstötte en hjärnhinneinflammation och hög feber.
Hon lever sedan dess med en så kallad shunt inopererad bakom örat.
Birgitta mår bra men har problem med närminnet.
— I hallen finns därför en tavla där jag skriver upp allt viktigt. Dessutom är Ingemar ett stort stöd!
Du återvände aldrig till Thomasgymnasiet efter tillfrisknandet?
— Jo, under en period arbetstränade jag. Men uppgifterna var väldigt okvalificerade. Pinsamt, tyckte både jag och kollegerna. Så vid 61 års ålder tackade jag ja till ett erbjudande om förtidspension.
Vilka är dina hobbys?
— Baka bullar, sticka, lyssna på ljudböcker, lösa korsord, lägga patiens och vara ute med motorbåten. Sen tycker vi mycket om att resa.
Födelsedagen firas därför på sydligare breddgrader.
Den 14 december flyger Ingemar och Birgitta till Turkiet där en sju dagars temaresa "i Alexander den stores fotspår" står på programmet.
— Barn och barnbarn får vi träffa vid ett senare tillfälle. Några kommer hit till jul.
Vad önskar du dig i present?
— Jag har allt jag behöver, så då väljer jag fred på jorden!