Ett skärp rättas till, ett manus får en sista blick. Ett tuggummi spottas ut och en mobiltelefon läggs undan. Teaterglädjen är närvarande, samtidigt som det är allvar i luften. Det är tisdag eftermiddag och första gången som vårens föreställning ska repeteras i sin helhet.
Scenen i Thomas arenas aula har förvandlats till Kamomilla. Det är om folket och rövarna i staden som det ska handla, när Kulturskolan och Strängnäs Arbis sätter upp en ny pjäs med premiär den 22 mars.
– Vi gjorde Pippi Långstrump förra året och tänkte att vi inte skulle göra någon ny Astrid Lindgren. Jag ville göra något med många karaktärer för det intresserar barn, säger Stina Lövegard, lärare på Kulturskolan som regisserar.
Och karaktärer är något som inte saknas i "Folk och rövare i Kamomilla stad". De tre rövarna Kasper, Jesper och Jonatan porträtteras av Saga Bäckström, Märta Wild och Fanny Lindblad i tur och ordning. Utan att vara elaka ställer de till med trubbel i den fridfulla staden. Där håller överkonstapel Bastian, spelad av Klara Gustafson, ordning genom Kamomillalagen som slår fast att man inte ska plåga andra, att man alltid ska bjuda till men att man för övrigt kan göra vad man vill. Det är så trevligt i Kamomilla stad att det inte bara är gratis att åka med Anton Sandin som spelar spårvagnsföraren Enoksson – alla passagerare bjuds dessutom på kakor under färden.
Den norska barnboken har blivit såväl film som teater och musikal. Den uppsättning som Kulturskolan och Arbis nu repeterar innehåller inga överraskande tolkningar.
– Det som är lite speciellt är att vi använder stora delar av aulan. Det blir inga scenbyten utan vi har byggt upp olika rum på scenen, säger Stina Lövegard och visar rövarkulan, gamle Tobias torn och fängelset som ramar in stadsmiljön.
Ett par av kulisserna är vändbara. Stina Lövegard sänder en tacksamhetens tanke till alla de föräldrar som har ställt upp med såg, hammare och målarpenslar.
När mellanmålen är uppätna börjar repetitionen, och då är det Kamomilladagen. De unga teatertalangerna, alla i åldrarna 8 till 14 år, intar sina positioner. De läser sina repliker, sjunger sina sånger och lyssnar på sin regissör.
– Prata högre och tydligare! Sakta ner, du har alldeles för bråttom! låter Stina Lövegards uppmaningar.
Repliker och scener tas om, om det blir fel eller om något ska ändras. Saga Bäckström, en av rövarna, har lagt mycket tid på att lära sig sina repliker utantill.
– Om man inte kommer ihåg så får man improvisera. Till slut kommer man in på spåret och då är det bara att fortsätta, säger hon.