Det är lätt att drabbas av existentiell svindel under ett besök på Roggebiblioteket, en kulturhistorisk skattkista som i nuläget måste betraktas som en dold verksamhet i Strängnäs.
Biblioteket ligger strax nedanför domkyrkan, i den tegelbyggnad med trappgavlar och torn som kallas Roggeborgen. Samlingarna består av omkring 70 000 verk om framför allt teologi. Mycket är väldigt, väldigt gammalt.
– Det här är något av det äldsta som finns här, säger bibliotekarien Elin Andersson och lossar försiktigt på locket till den låga pappersask som rymmer ett pergamentbrev, daterat den 5 september 1379.
Hon tyder den snirkliga och ålderdomliga texten på den tunna skinnbiten, som varsamt har fästs i askens botten.
– "Henrik Romare" står det här, han skänkte mark till en kyrka, "för min hustrus och barns själar", citerar och återberättar hon.
Elin Andersson är relativt ny på jobbet. Hon är anställd av Kungliga biblioteket men tjänsten finansieras till hälften av Strängnäs domkyrkoförsamling – ett led i det samarbete som deklarerades förra sommaren. Domkyrkan och Roggeborgen, som biskop Kort Rogge lät uppföra som sin bostad i slutet av 1400-talet, ska nämligen knytas samman igen. Och med Elin Andersson som bibliotekarie och bokpedagog ska såväl Roggebibliotekets som domkyrkobibliotekets samlingar göras mer tillgängliga.
– En viktig del i mitt arbete är att katalogisera alla böcker, så att de finns sökbara. Jag hjälper forskare som kommer hit att ta fram det de vill se. Och ibland kommer det grupper som jag håller visningar för, berättar hon.
Att arrangera utställningar i den gamla aulan högst upp i borgen är ett mål – men brandskyddsbestämmelserna ställer till det. Högst 15 personer får vistas i rummet samtidigt, eftersom det inte finns någon utrymningsväg utöver trapphuset. Och det är inte bara att smacka upp en brandtrappa på fasaden till ett biskopspalats från 1400-talet.
– Roggebiblioteket är en viktig del av Strängnäs kulturhistoria. Tanken är inte att det ska vara ett stängt rum utan något som alla ska kunna ta del av. Sedan måste man förstås vara rädd om samlingarna. Vi får se vad det leder fram till, säger Elin Andersson.
Henrik Romare gav ett örtugland, som är ett historiskt ytmått, jord till en kyrka i Jönåker och satte sin gärning på pränt på ett pergament för 637 år sedan. Sedan dess har Strängnäs stift hunnit byta biskop 47 gånger. Kommer dagens statusuppdateringar bevaras år 2653? Och vem är biskop då? Svindlande, som sagt.