"Narcissister är trevliga till en början för att sedan mobba och trycka ner. Men utåt sett ser det ju alltid bra ut", förklarar Cecilia Svärdsén och utvecklar: "Alla tyckte att han var så bra, men det var han ju inte när vi kom hem. Så jag tror att det är viktigt att våga gå in på djupet och fråga hur det faktiskt är och ta minsta varningstecken på allvar".
30 år. Så länge levde Cecilia Svärdsén tillsammans med mannen som var hennes egen "mardrömsprins". Hade det varit tydligt från början att drömkillen var just från en mardröm, hade hon förstås aldrig fallit för honom. Allt verkade rosenskimrande till en början.
– En narcissists klassiska drag är att han är charmig, trevlig och intelligent. Men när man skrapar lite på ytan visar sig helt andra personlighetsdrag. Att leva med en narcissist är som en berg-och dalbana. Man är hela tiden orolig över vilken sida han visar.
När de fula sidorna väl kommer fram, är man ofta fast. Kanske är man ekonomiskt beroende, kanske är man rädd för vad han ska göra om man försöker lämna. Att den fina fasaden ofta hålls uppe i offentligheten och när man träffar andra, kan också vara en väldigt försvårande omständighet: "alla andra" säger ju att han är så trevlig – är det mig det är fel på?
Manipulationen visar sig också i ett man anpassar sig efter dennes beteenden.
– Man tassar på tå och försöker parera situationer till hans önskemål för att inte utsättas för hotfulla situationer, trakasserier, nedlåtande ord och gliringar.
När Cecilia befann sig i fasen att hon började förstå att relationen var fel men ännu inte var i stånd att bryta för gott, skrev hon ner sekvenser på lappar som hon sparade.
– Jag tänkte att någon gång, kanske, blir det en bok, berättar Cecilia.
Och nu har det alltså blivit det. Cecilia flyttade från hemstaden Stockholm till Strängnäs, där hon fick mer tid att skriva.
– När lapparna kom fram så kände jag att jag var tvungen att ge det ett försök och pussla ihop dem. Sen tog det mig ungefär två år att få ihop den här romanen, säger Cecilia och fortsätter:
– Jag valde att skriva i romanform, en självbiografi hade blivit alldeles för personligt.
Mardrömsprinsen handlar om femtonåriga Clara som träffar narcissisten Joakim, vilket får förödande konsekvenser.
– En narcissist mår bra av att trycka ner andra och höja upp sig själv. Ser aldrig sina egna fel utan är helt enkelt är perfekt i sin egen värld.
Vad var svårast under skrivprocessen?
– Tiden. Att kombinera skrivandet med mitt arbets- och familjeliv. Sen tror jag att största dilemmat var vad jag skulle ta med och inte, eller snarare vad jag skulle ta bort.
Till största del jobbade hon heltid parallellt med skrivandet. Men när hon drabbades av en ansiktsförlamning, blev det en längre sjukskrivning.
– Under den tiden ägnade jag mig mycket åt skrivandet och det var egentligen då jag slutförde romanen. Skrivandet gav mig lugn och ro.
Vad är viktigast med boken?
– Jag vill informera och kanske rädda någon annan. Jag önskar att jag själv hade läst den här boken när jag var yngre. För då kanske jag inte hade hamnat i hans klor. Jag var bara 15 när jag träffade honom och visste ingenting. Många unga och vuxna är i eller känner någon som befinner sig i en narcissistisk relation. Boken kanske kan skapa mod att ta sig ur, att våga be om hjälp eller känna att man inte är ensam.
Cecilia hoppas att personer i olika åldrar ska ta till sig boken och framhäver att det inte bara är kvinnor som drabbas av narcissister utan också män, även om hon har utgått från sin egen erfarenhet.
– Det är ingen självbiografi utan just en roman, med fiktiva karaktärer. Men den handlar till viss del om de saker som jag själv har varit med om.
"En psykologisk thriller fast i romanform, verklighetsbaserad", så beskriver Cecilia Svärdsén sin debutroman Mardrömsprinsen som gavs ut den 26 oktober i år.
Har du hunnit få någon respons på Mardrömsprinsen?
– Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att boken skulle få sådan genomslagskraft. Människor jag träffar säger att de sträckläst boken, och många har själva liknande berättelser ur sina liv. Jag lyssnar på vad de har att berätta och känner mig glad och tacksam över att jag tog mod till mig att skriva Mardrömsprinsen. Narcissism är ett så otroligt debatterat samhällsämne i dag som jag tror behöver tas upp till ytan ytterligare.
Cecilia fick fyra barn med mannen, och småbarnsåren var en period som hon i efterhand inte förstår hur hon klarade av utan att totalt kollapsa. Det tog som sagt många år, men sakta men säkert kom Cecilia till den punkt då hon förstod att hon var tvungen att lämna.
– Jag insåg med tiden att relationen var farlig mot mig själv. Det var många gånger under många år som jag ville lämna honom men han hade ett ständigt hot liggande över mig och det var att ta barnen ifrån mig; han skulle se till att de började hata mig och ta avstånd. Därför stannade jag kvar, för att inte förlora dem. Jag stannade också kvar för att skydda mina barn. Efter 30 år och barnen blivit gamla nog till en egen talan vågade jag slutligen ta steget att lämna.
Cecilia har dock tappat kontakten med två av barnen.
Cecilia Svärdsén berättar: "Jag kände att jag ville spara information och inte lämna ut allt, ifall det skulle bli aktuellt med exempelvis en film. Historien baseras på 30 år av mitt liv och boken är på 206 sidor så då förstår man själv att det är väldigt komprimerat". På frågan om det kommer en uppföljare svarar hon att det är mycket möjligt, men ingenting som kan utlovas i dagsläget.
– I dag har jag inte sett dem på åtta år. Det finns en sorg i mig varje dag över att inte få ha dem i mitt liv.
Hur hanterar man det som mamma?
– Jag försöker att tänka positivt. Man kan inte gå och vara sorgsen varje dag för då förstör man sitt eget liv. I stället för att vara så himla ledsen hela tiden, så brukar jag tänka att jag har i alla fall de två som finns i mitt liv nu. De finns vid min sida i dag och är fantastiska människor. Jag kan bara hoppas att mina två andra barn inser en dag hur fel allt är och att de tar kontakt med mig. Jag skickar dem två sms i veckan och har gjort det de senaste åtta åren, men jag får aldrig något svar.
Hur ser ditt liv ut i dag?
– I dag lever jag i Strängnäs med min dotter som går i gymnasiet och min son som flyttat hemifrån ett stenkast ifrån mig. Vi är medvetna om vår historia och har en djup och fin relation till varandra. Jag träffade en man som är fantastisk och vår relationens utgångspunkt är att må bra. Att vi duger precis som vi är och att vi älskar varandra villkorslöst. Att vi duger precis som vi är och att vi älskar varandra villkorslöst. Han är också den manliga förebild som jag är stolt över att mina barn får ha i sitt liv.
Har du några råd att ge till den som känner igen sin egen situation i det du berättar, eller i Mardrömsprinsen?
– Mitt absolut största råd är att ta mod och be om hjälp. Och om någon frågar hur du har det, ta mod att vara ärlig, berätta! Omgivningen har tyvärr ofta svårt att se in i narcissistiska relationer eftersom det sällan syns på ytan.