Strängnäs resecentrum haft haft perioder med mer och mindre stök och oro kring en del ungdomar som hänger där. Kommunen har utökat sin rondering med väktare på platsen.
Klockan är omkring 19:15 på lördagen och det är fortfarande ljust, när mannen som vanligt ska passera resecentrum under sin rutinenliga cykelrunda i Strängnäs. På lite håll ser han några ungdomar stå utanför den nedre entrén, tänker inte mer på det och trampar vidare.
Så hör han springande steg bakom sig – och får plötsligt en hård smäll i bakhuvudet. Han vinglar till men cyklar inte omkull, stannar och vänder sig om. Bakom honom står en ung tonårskille:
– "Vad fan håller du på med?" skriker jag till honom. Då börjar han gapa, "Kom igen då! Kom igen då!", som om han vill fortsätta. Så ser jag hans kompisar, fyra–fem ungdomar, komma rusande emot mig och tänker att "nu måste jag dra!".
Mannen kastar sig upp på cykeln, trampar så fort han kan och stannar inte förrän han är hemma.
– Då är jag helt andfådd och i chock. Vad sjutton hände egentligen? säger han när tidningen pratar med honom på måndagsförmiddagen.
Han vill inte ha namn och bild i tidningen eftersom han är rädd för att bli igenkänd av ungdomarna, men han vill berätta om sin upplevelse:
– Så här ska det inte få vara. Man ska inte behöva bli misshandlad när man är ute och cyklar. Jag hade inte stannat, inte tittat på dem, bara lugnt åkt förbi. Det var inte mörkt, det stod bussar inne och det var folk i rörelse. Ändå springer någon ikapp och nästan slår omkull mig. Fy fan ... jag är glad att jag hann ifrån dem.
Mannen har polisanmält händelsen, pratat med två personer som ska ha sett det hela – och varit på vårdcentralen.
– Jag blev yr i huvudet på söndagen, så jag ringde och fick komma in. De trodde att jag har hjärnskakning, så nu ska jag vila och ta det lugnt. Om det inte blir bättre i dag så ska jag kontakta sjukhuset.
Mannen säger att han inte har ont, men han är fortfarande skärrad och lite skakig på rösten.
– Jag kommer aldrig att ta den där rundan förbi tågstationen igen. Det är helt uteslutet. Jag är mer rädd om mitt liv än så.
Nu hoppas han att polisen lyckas spåra den där killen som ska ha slagit honom – och att han får prata med honom:
– Tar de honom ska jag framföra det. Jag vill sätta mig ner med honom, hans föräldrar och kanske en polis, så att jag vet att det han har gjort når fram. Det vore jätteskönt – och det ska inte behöva hända fler.