Vårfrudagen firades i Sverige fram till 1953 och var då en röd dag. Namnet Våffeldagen är faktiskt resultatet av ett hörfel. Vårfrudagen, det vill säga Maria bebådelse, blev under medeltiden vårfredagen som lät som våffeldagen och på den vägen är det.
När kompisarna Gustav och Sigrid, båda 5 år, ska festa på våfflor så gör de det med socker och sylt och utan grädde.
Men innan dess måste godsakerna gräddas i ett riktigt järn.
Sigrid häller i smeten och passar på att då och då sticka ner ett finger i bunken för att försäkra sig om att den fortfarande är god.
Skippar grädden
Gustav stänger locket och det ryker och fräser ur järnet. Men att vänta fem minuter på att en våffla ska gräddas har ingen av dem tålamod till. Därför jagar de varandra runt i huset innan äggklockan ringer och det är dags för nästa våffla.
– Jag tycker det här var jättegott, smackar Gustav en stund senare med ett frasigt hjärta mellan tänderna. Det här var godast i hela världen.
– Jag med, intygar Sigrid och strör lite socker över sin våffla.
Grädde vill ingen av dem ha.