"Jag skulle vilja ha hit fler skolklasser." Henrik Mörner visar kvarnen för sex- och sjuåringar från Karinslundsskolan. Till vänster lärarvikarien Ulrika Olsson.
Tidningen stämde träff med Henrik Mörner en solig morgon i slutet av maj.
Detta med anledning av säsongspremiären den 6 juni.
Men förskoleklassen, med cirka 25 elever, från Karinslundsskolan hann så att säga emellan.
– Vi var ute på vår traditionella avslutningstur, kallad tre kullar, när vi kom hit på väg till lunchen i Västerviken. Då träffade vi Henrik som ändå var här och erbjöd sig att öppna kvarnen för oss – jättekul, förklarar läraren Linda Hellström.
– Det var väldigt intressant. Man får en helt annat uppfattning när man kommer in i byggnaden, säger hon vidare.
Den 14 meter höga landmärket är från 1855.
Dess tid som industri varade fram till 1929.
Knappt 100 år senare är den stiftsstadens tredje största besöksmål efter domkyrkan och Arsenalen.
– Vi hade över 6 500 besökare i fjol. Det kostar inget att bli guidad eller bara titta, men förra året fick vi in 15 000 i frivilliga bidrag, säger Henrik Mörner.
Nyligen trillade dubbla den summan in tack vare en gåva från Logen Idris i Strängnäs.
– En glad överraskning. Jag är oerhört stolt över att de tänkte på oss. Pengarna går direkt till väderkvarnen, kanske till en vinge eller till en planka.
För att kunna återuppväcka industrin och mala mjöl behöver Strängnäs Gille samla ihop till ett sjusiffrigt belopp.
De här plankorna som är cirka 215 år gamla fanns tidigare i ett församlingshem i Linköping. Sedan i fjol ligger de i Strängnäs väderkvarn.
Just nu finns cirka 400 000 kronor öronmärkta för projektet, men insamlingen pågår kontinuerligt.
Som tidningen tidigare skrivit har Gillet – som arrenderar byggnaden av Strängnäs kommun – kontakt med Mattias Hallgren, timmerman från Västergötland.
– Vi måste anlita en ackrediterad byggnadsvårdssnickare, och Mattias kommer hit i oktober, säger Henrik Mörner.
Alltså blir det inget mjöl malet i sommar.
– Det fungerar inte eftersom hättan på kvarnen sitter fast. Den går inte att vrida på. Den måste lyftas och renoveras. Sedan är det bara att byta vingar och köra, förklarar Henrik Mörner.
Väderkvarnen är byggnadsminnesskyddat med riksintresse. "För att dra ut en enda spik måste vi söka lov", berättar Henrik Mörner.
Hättan väger mellan 20 och 25 ton.
Materialet till vingarna är redan beställt och förvaras i Strängnäs.
– Så vingarna monteras antingen i höst eller till våren 2025, berättar Henrik Mörner.
Alltså finns möjligheten att det stenmalda Strängnäsmjölet ser dagens ljus om ungefär ett år.
– Det är roligt men segt att ägna sig åt detta, säger Henrik Mörner med ett snett leende.
Väderkvarnen uppfördes 1855 men men har sedan byggts till och om. Henrik Mörner, ordförande i Strängnäs Gille, har stora planer inför framtiden.
När produktionen är invigd ska man kunna framställa 800 kilo en bra dag.
Inte bara för skojs skull.
– Två lokala näringsställen har visat intresse för väderkvarnens mjöl. Det skulle även kunna säljas i souvenirform. Men vi har ingen ambition att konkurrera på marknaden.
– De gånger vi ägnar oss åt produktion här måste området stängas av för besökare. De som vill följa processen hoppas vi kunna ordna webbsändningar för.
Med tanke på att väderkvarnen är byggnadsminnesmärkt med riksintresse är det väldigt noga med vad Strängnäs Gille gör i och med byggnaden.
– Det krävs lov av länsstyrelsen för att dra ut en liten skruv, berättar Henrik Mörner.
Bilder på väggen inne i kvarnen visar hur byggnaden såg ut när förra seklet var ungt.
När ett par plankor i fjol behövde bytas ut hittades förresten de ny brädorna i ett församlingshem i Linköping. Om man nu kan skriva nya. De var från 1808.
På nationaldagen är alltså kvarnen åter öppen för allmänheten, liksom därpå följande dagar. 11 juni startar visningarna.
– Här har vi öppet dagligen under sommaren. Gillet har tolv ungdomar som hjälper till med guidningar, dessutom förser Strängnäs kommun oss med sommarjobbare, berättar Henrik Mörner.