Det har gått ett par veckor sedan Dorine Oyella Oneka blev den första någonsin att ta emot priset under en festlig ceremoni på Thomas arena. Med under galan var flera av hennes arbetskamrater och chefer, som alla hade klätt sig till fest.
Nu är Dorine tillbaka i vardagen på Isabellagården där hon jobbar inom demensvården som specialistundersköterska. Hon har nyligen utbildat sig till Silviasyster, en tvåårig högskoleutbildning för undersköterskor vid Sophiahemmet i Stockholm med inriktning mot demensvård.
Hennes arbete går ut på att ta fram individuella strategier för bemötandet av de demenssjuka enligt en metod som förkortas BPSD och står för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Det kan röra sig om rena detektivarbetet där man går igenom den sjukas mående under olika skeden av dagen, undersöker personens levnadshistoria, tittar på gamla foton och pratar med anhöriga.
Dorines kartläggning kan till exempel leda till att personalen sedan får handledning och kan sätta in en aktivitet som förebygger att en demenssjuk blir orolig. Det kan handla om att sätta sig ner med den sjuka och titta på gamla bilder, sjunga tillsammans eller prata om ett barndomsminne.
– På så sätt kan man höja den demenssjukas livskvalitet, säger Dorine.
Hon har jobbat inom Strängnäs äldreomsorg i över 20 år. Det var när hon utbildade sig till undersköterska i början av 00-talet som hon kom till Strängnäs för att göra praktik. Sedan blev hon kvar.
– Jag älskar att jobba med människor, och jag har vuxit och utvecklats som människa genom att arbeta inom äldreomsorgen. Det är också ett väldigt roligt yrke.
Vi träffar Dorine tillsammans med Katarina von Mioducki, som också hon var nominerad till årets medarbetare under Äldreomsorgsgalan.
Katarina är sjuksköterska och arbetar med patienter inom LSS, det handlar alltså om människor som är multisjuka och kan ha både funktionsnedsättningar, psykisk sjukdom och demens.
Även Katarinas jobb handlar mycket om bemötande och att handleda personal i dessa frågor.
Både Dorine och Katarina talar sig varma om sina arbeten och hur dessa har utvecklats genom åren. De tycker båda att de har ett framtidsjobb.
– Det kommer aldrig att försvinna, och kunskapen har ju ökat och intresset har ju blivit mycket större. Jag tycker att man ska vara stolt över att arbeta inom äldreomsorgen, säger Katarina.
Att många har en negativ syn på hur det är att jobba i äldreomsorgen och demensvården tror de har med okunskap och rädsla att göra.
– Men det är inte smutsigt och om man använder de hjälpmedel som finns är det inte så tungt. Det är mänskligt och man mår bra av att göra gott, säger Katarina.
Men visst finns det baksidor med yrket. Lönerna är en. En annan är att man ibland känner att man skulle vilja göra mer än vad det finns tid till. Och både Dorine och Katarina är väl medvetna om att den personal som arbetar i hemtjänsten hemma hos brukarna ibland har en arbetsmiljö som inte är lika god som den som råder i särskilda boenden som är anpassade för verksamheten.
Att kommunen anordnade en gala för att uppmärksamma medarbetarna i äldreomsorgen var jättebra, tycker Dorine och Katarina som hoppas på en fortsättning.
– Man kände sig sedd. Det var flera av mina arbetskamrater som blev peppade och sa att de också ska fortbilda sig, berättar Dorine.
Vinnare i de övriga kategorierna var Sara Lundström, Årets introduktion, Anita Lindroos, Årets ledare och Nazar Saleh, Årets vikarie.