– Jag vet inte vad jag ska ta mig till, säger hon.
Efter att själv ha vårdat sin dementa man gick det till slut inte längre för kvinnan i Strängnäs kommun. Trots hjälpen från hemtjänsten blev ansträngningen för stor när sjukdomen förvärrades. Till slut placerades mannen på ett äldreboende i kommunen.
Nu skulle väl allt bli bättre, hoppades hon, när han kunde tas om hand av kunnig personal.
Men tyngden som hon hade hoppats skulle lätta från hennes axlar byttes snabbt till en molande oroskänsla.
– Det började så illa att han inte fick duscha på fem veckor. Då blev jag arg och började åka dit för att duscha honom själv. För personer med demens är det viktigt med trygghet och det tog flera månader innan han blev bekväm med att någon annan duschade honom.
Vid ett annat tillfälle, berättar hon, satt han på knä på golvet när hon kom för att besöka honom. Den mat som han hade serverats åt han från en bricka på ett bord.
– Så lämnar man inte en handikappad person. Han är så dement att han inte klarar av att resa sig, vilket de vet, men det är som att de inte har fattat att han är sjuk ens en gång.
Det är bara några exempel i raden av problem hon stött på, menar hon. Flera av dessa problem har hon uppmärksammat äldreboendet på, vilket också framgår i en anmälan hon lämnat in till inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
– Han har legat nerpissad och nerskiten i ostädade rum, gardinerna dras inte upp så han kan ligga hela dagar i mörker.
Vid några tillfällen har personal gett honom dubbla dosen sömntabletter. Ett missförstånd, menade enhetschefen, som berodde på att personalen hade läst fel på två milligram och två tabletter.
På grund av den stora personalomsättningen vårdas mannen av nya personer i princip varje dag.
– Trygghet är det viktigaste för honom. Om han skulle ha samma personal på sin avdelning så skulle han ju lära känna dem.
Hon klandrar sig själv, men tycker samtidigt att det är dåligt att hon inte känner att hon kan lita på att hennes man är väl omhändertagen.
– Jag får skuldkänslor att det är mitt fel. Det var jag som ville ha in honom där. Jag har tagit hem honom dit jag bor några gånger men jag kan inte ta hand om honom själv. Det känns fruktansvärt.
Äldreomsorgschefen Eva Alama säger att hon inte kan uttala sig i enskilda ärenden.
– När vi får in klagomål så jobbar vi med de synpunkterna och avvikelserna. I första hand är det enhetschefen tillsammans med personal som tittar på händelserna, och kontaktar den som har lämnat in synpunkten. Det gör vi för att utreda vad som har hänt och vilka åtgärder och förbättringar vi kan göra. Jag beklagar att det skett avvikelser i vård- och omsorgen, som medfört att anhörig är missnöjd.
Kvinnan har talat med enhetschefer men upplever att synpunkterna inte tagits på allvar. Hur gör ni för att följa upp klagomålen?
– Det som är brukligt är att man utreder synpunkter och jobbar med att åtgärda och förbättra. Sedan följer man upp om det man har gjort också leder till förbättringar.
Om den stora mängden olika personer som arbetar med brukarna säger Eva Alama så här:
– De senaste åren med pandemin har vi haft en högre sjukfrånvaro och det är klart att det har påverkat kontinuiteten, men det är något som vi ser som ett återkommande förbättringsområde och jobbar med ständigt.