Sedan början av 1980-talet fiskar Åke Andersson ål och mängden som tas upp från Mälaren är ganska konstant. Men ålfångsterna är beroende av utsättningar som har gjorts tidigare år.
Han är övertygad om att vattenkraften tar bort mer ål än vad yrkesfisket gör.
– Kraftbolagen har fortfarande fribrev. Yrkesfisket kan myndigheterna ta bort på två minuter, men de stora kraftverksägarna kommer de aldrig åt.
Läget är bekymmersamt, konstaterar han, då det inte går att försörja sig som fiskare i Mälaren om ålfisket skulle förbjudas.
– Det går inte att försörja sig då. Det är lite bekymmersamt.
På senare år har inga ålutsättningar gjorts i Mälaren vilket betyder att det på sikt inte kommer att finnas lika mycket ål att ta upp.
– Det är en ganska lång process tills man kan fiska på den. Från att man sätter ut den dröjer det tolv år, kanske längre, innan den är blank och det är blankål som vi fiskar, säger Åke Andersson.
Per Vidlund som också fiskar ål i Mälaren är den enda som har licens att sätta ut ål. I år blev det ingen, dels på grund av tidsbrist, men också på grund av att glasål är extremt dyrt.