Mikael Hjelm har ingen "sladdbil" den här vintern. Han kommer till den uttalade mötesplatsen i en framhjulsdriven Audi.
– Jag köpte en Volvo 244 från -79 i höstas som jag mekat med, men den är inte klar, säger han.
Han är mycket motorintresserad och är en av de 28 unga vuxna som deltog i dialogmötet som hölls i november förra året. Han berättar att vissa kvällar är det upp till 20 bilintresserade som är ute och åker tillsammans, och han erkänner att det kan vara problematiskt.
– Jag har absolut förståelse för att folk kan störa sig på det. Våra bilar låter ju betydligt mer än vanliga "Svensson-bilar", säger han.
Vad är det som är så kul med att sladda?
– Det roliga är att kunna hantera en bil på det sättet, man bygger liksom upp en färdighet. Men mest av allt handlar det om gemenskap mellan oss motorintresserade, säger Mikael Hjelm.
I och med att han inte haft någon bil lämplig för uppgiften så har han inte varit ute och kört så mycket i vinter, säger han, men han berättar hur det var tidigare.
– Jag sladdade mycket förut, det gjorde jag. Det är inte så att jag åkte runt och sladdade hela tiden när jag var ute och körde, men i vissa kurvor var det omöjligt att låta bli.
Han är noga med att poängtera att han inte riskerat någons hälsa.
– Vad jag vet är det ingen som varit nära att skada någon fotgängare. Och jag skulle aldrig riskera något i en sväng med skymd sikt, säger han, samtidigt som han påstår att det inte är alla som har samma förhållningssätt.
– Det finns ju folk som är ute och kör och inte bryr sig om nånting också.
Han har ofta hängt på Västervikstorget nere vid vattnet.
– Parkeringen har blivit en mötesplats. Är man ute och åker och ser en bil där så drar man dit och snackar skit. Man kan vara där i timtal.
Och om 20 personer någon gång om dagen gör en sladd på parkeringen så kan det störa?
– Precis, jag förstår att det är jobbigt för folket som bor där.