Elias Siurua går första året på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna. Eventuellt kommer han att arbeta som snickare i framtiden.
Vid sidan av skolan gillar tonåringen att träna. Det handlar om gym, löpning, innebandy och fotboll.
Men det närmaste halvåret får han inte ägna sig åt pulshöjande aktiviteter.
– I juni ska jag in till Mälarsjukhuset och testa hjärtat på max, säger Elias Siurua.
– Under tiden får man väl hålla på med annat.
Annars är han van vid att träna minst fem gånger i veckan. Bland annat spelar Elias Siurua back i Strängnäs innebandyklubbs pojkar 03.
– Tanken var att jag skulle ha debuterat för juniorerna under senhösten, men så kom det här mellan, berättar han över en fika i hemstaden.
Helgen 22–24 november besökte Elias Siurua och en kompis Elias mamma i Lindesberg.
– Jag hade haft huvudvärk i ett par dagar, men mådde okej i övrigt.
Under lördagen gick han på något som heter Djungelgymmet i Lindesberg.
– Tidigt nästa morgon vaknade jag av illamående och värk i bröstet. Mamma ringde 1177.
De begav sig lasarettet i Lindesberg varifrån ambulansen ganska omgående tog Elias Siurua till universitetssjukhuset i Örebro.
– Redan i ambulansen fick jag vet att de kunde handla om hjärtat, berättar Strängnäsbon.
På sjukhuset blev han kvar i två dygn. Antingen fanns pappa eller mamma vid hans sida.
– Läkarna var kunniga, bra och jättetrevliga, säger Elias och tillägger med ett leende:
– Bland det först jag frågade var om jag fick dricka kaffe.
Sedan alla tester gjorts fastlogs att 16-åringen drabbats av en hjärtmuskelinflammation.
– Jag måste ha tränat med en infektion i kroppen. Men förutom huvudvärken märkte jag inga symptom. Därför kan jag inte lasta mig själv. Däremot vill jag passa på att varna andra som känner sig krassliga att stå över fysiska aktiviteter. Så det är alltid bäst att känna efter.
Känns det läskigt med facit i hand?
– Jo, om jag spelat match just den dagen kunde det ha gått riktigt illa. Men jag mådde aldrig dåligt förutom någon timme på söndagsnatten. Redan på onsdagen var jag tillbaka i skolan. Jag har haft bra stöttning av vänner och familj.
Hur blir det med innebandy i framtiden?
– Jag vill kunna spela både fotboll och innebandy. Just nu får jag sitta på läktaren och kolla när de andra tränar. Vi har schyssta ledare som gett mig uppgifter.