Doldis är flyktingbarnens kompis

Inger Lindgren har tappat räkningen på hur många asylsökande flyktingbarn hon har hjälpt. För sin insats får hon Rädda barnens utmärkelse nu på söndag.– Jag trodde absolut aldrig att det var så allvarligt med terrororganisationer, säger Inger Lindgren, som har hört ungdomarnas historier.

Strängnäs2015-12-04 14:03

Engagemanget började hösten 2011 efter att överförmyndarnämnden hade sökt gode män. Inger Lindgren anmälde sitt intresse. Hon blev först god man åt ett ensamkommande flyktingbarn, sedan ytterligare ett. Efter det växte hennes engagemang. I dag är hon god man åt elva ungdomar i olika kommuner och särskilt förordnad vårdnadshavare åt två. Hennes hem fungerar även som familjehem och hon jobbar frivilligt med dem som har fyllt 18 år.

– Jag skulle aldrig bara kunna släppa dem. De är inte vuxna bara för att de har fyllt 18. Det är ju inte våra egna barn, och det var inte jag heller, säger Inger Lindgren apropå att de får klara sig själva som myndiga om de har fått uppehållstillstånd.

För sitt arbete får hon i morgon ta emot utmärkelsen Rädda barnen-vän.

– Jag har inte smält det än, jag är inte en sådan person som vill synas. Jag gör det jag gör, men i det dolda, säger Inger Lindgren.

Ungdomarna som hon har hjälpt kommer från Afghanistan, Albanien, Somalia och Eritrea. Tidigare gick det ganska snabbt att få sin sak prövad, nu tar det betydligt längre tid. Hur mycket tid hon lägger ned varierar.

– De är i olika faser, åtta av dem har fått uppehållstillstånd och då finns jag till mest som stöd. Men det är mycket i början, då lägger jag ned 10–15 timmar i månaden, jag har varit uppe i 20–25 timmar i något fall.

Hon säger att det är tufft att vara med på utredningarna.

– Jag trodde absolut aldrig att det var så allvarligt med terrororganisationer, att de letar upp barn och när barnen är här så hotar de familjerna som är kvar, säger Inger Lindgren och fortsätter:

– Migrationsverket bryr sig inte. De måsta ha fakta, originalfakta, men jag måste tro på dem. Jag har hört berättelser om folk som blir kastade över bord på Medelhavet och om fängelsevistelser i Libyen.

Hon kommer in på att det finns åsikter som gör gällande att ungdomarna egentligen inte har det så ekonomiskt illa, att många egentligen är äldre än vad de är. I detta sammanhang är hon glad för att läkarkåren dömer ut medicinsk åldersbestämning genom mätning av handleder och visdomständer. Felmarginalen är 2–4 år åt båda hållen. Om den nya migrationspolitiken säger hon:

– Jag förstår hur regeringen tänker, men min åsikt är att det är fruktansvärt att ge tillfälligt uppehållstillstånd åt en 14–15-åring. De får ingen ro i kroppen, vad blir det för kvalitet?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om