Tidningen träffar Rolf Wallinder vid Kungstornet en halvsolig dag i maj, för att uppdatera läget och ta nya bilder. Då vet han fortfarande inte när, eller med vem, det ska bli invigning.
Vi tar oss upp via den stig som fått namn efter häradshövding Magnus Lund, som för drygt hundra år sedan gav ett generöst bidrag till skogsparken, för ”stadens förskönande och invånarnas bekvämlighet”. Under vårt besök möter vi flanörer, hundrastare och skolungdomar på väg till och från, eller bara förbi, tornet som varit öppet för besök i drygt ett år.
Men först, våren 2014. Strängnäsprofilen Rolf Wallinder vill ge invånare och turister ett nytt besöksmål. Han föreslår ett utkikstorn på Långberget, ett välbesökt fritidsområde sedan 1800-talet. En förening ska förverkliga visionen, sen ska kommunen få tornet till skänks.
Politikerna i teknik- och servicenämnden säger ja, avsätter mark och ger ett år senare bygglov. Tornet ska bli elva meter högt och tillverkas i galvaniserad stål, med vidunderlig utsikt långt bortom stadens gränser.
Arbetsnamnet är Kungstornet. I juli 1910 skrev Gustav V sin autograf på en stenhäll vid utsiktsplatsen. Rolf Wallinder hoppas att kung Carl XVl Gustaf ska inviga det nya landmärket och sätta sin autograf intill sin farfarsfars.
Mars 2015. Tornet börjar ta form pö om pö, med sponsrade pengar – mest från Sparbanken Rekarne – och tid från lokala företag och andra. Rolf hoppas allt ska vara klart i maj samma år.
Så blir det inte. Allls.
De följande åren skriver tidningen flera gånger om att bygget drar ut på tiden – och om Rolf Wallinders oförtrutna entusiasm och planer på en kunglig invigning. Kungen är tillfrågad, men svaret dröjer.
I oktober 2017 lyfts en guldfärgad kungakrona i topp. Tornet är klart för besiktning, men får bakläxa på några mindre grejer.
En månad senare säger teknik- och servicenämnden ja till ett gåvobrev från föreningen Kungstornet Långberget, som ska sköta driften i tre år innan kommunen tar över även den. Gåvan ska bara godkännas av kommunstyrelsen, sedan är allt klart.
Men i januari 2018 blir det stopp i kommunstyrelsen. Två ledamöter röstar emot. Underlaget till beslut är för luddigt, menar de.
‒ Här står nu ett torn på kommunal mark utan att det finns ett politiskt beslut i någon annan nämnd än teknik- och servicenämnden, och kommunen förväntas stå för driften, säger dåvarande oppositionsrådet Marianne Andersson (C) då.
Ärendet återremitteras till teknik- och servicenämnden – och där blir det liggande.
I februari 2018 har tornet fått sina kompletteringar godkända och besökare kan för första gången klättra upp i Strängnäs nya landmärke.
Och invigningen?
– Det får kungen bestämma, när han kan komma. Jag hoppas det blir i april, säger Rolf Wallinder.
April kommer och går, plus ett helt år.
I april i år frågar tidningen Sixten Skullman, ordförande i omdöpta teknik- och fritidsnämnden, hur det går med ägarfrågan. Svaret dröjer ett par veckor.
"Frågan har inte varit prioriterad”, skriver han – men sedan: Kommunens jurister har granskat processen och kommit fram till att kommunen redan äger tornet. Formellt sedan november 2017, då nämnden sa ja. Kommunstyrelsen hade, formellt, aldrig med saken att göra.
I november 2020 tar kommunen över underhållet, som inte kommer att omfatta snöröjning.
Nu skriver vi maj 2019. Tornet är fortfarande inte invigt. Kommer han snart, kungen?
Svar nej. Det konstaterar Rolf Wallinder, som nu också frågat kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip. Den sistnämnda sa nej så sent som i onsdags, samma dag som tidningen besöker Kungstornet.
Ett par timmar efter det att våra vägar skiljs åt har Rolf Wallinder spikat sin invigning.
Han ringer och berättar entusiastiskt att kommunalråden Jacob Högfeldt (M) och Monica Lindell Rylén (S) värvats och att det finns ett datum: Lördagen den 18 maj klockan 16.00. Det planeras trumpetfanfar och en hyllningssång till tornet, som Rolf själv skrivit texten till.
– Jag ska kopiera texten, så sjunger vi gemensamt allihopa. Det ska bli ett jäkla drag!
Det tog fem år, kungen kommer inte – och du låter fortfarande lika glad. Är du en obotlig optimist?
Rolf Wallinder skrattar.
– Ja, tidsoptimist är jag i alla fall, det kan man gott säga. Det tar tid att bygga ideellt och med sponsrade insatser. Man kan inte tjata när folk gör saker bara för att de vill. Men nu ska det invigas.