Rolf O Eriksson föddes i Eskilstuna 1939, men bodde sedan i Strängnäs från 1967 till 2003 tillsammans med sin fru Cecilia. År 2004 for paret till Afrika där de bodde i fyra år.
– Min fru var biståndsarbetare i flera länder under fyra år, och vi bodde i bland annat Namibia, Angola, Gambia och Sydafrika. Det är stilla dagar i Afrika, varmt och man orkar inte göra så mycket. Möjligen måla lite med vattenfärg, säger Rolf med ett snett leende.
Påverkade tiden i de afrikanska länderna dig konstnärligt?
– Ganska mycket, men det är svårt att säga exakt på vilket sätt. Det var en ögonöppnare att bo där. Jag upptäckte att världen är ganska stor.
Sedan flytten tillbaka till Sverige 2008 har Rolf och Cecilia i huvudsak bott på Gotland men även i dalsländska Åmål på vintrarna. Han berättar att vid 75 års ålder så har han dragit ned på skapandetempot.
– Jag har galleri både på Gotland och i Åmål där jag ställer ut en gång om året på vardera ställe. Ibland finns det tid till att ställa ut någon annanstans med, som här på Konstfabriken, men annars tar jag det ganska lugnt numera.
Till Strängnäs har han tagit med sig både tavlor samt en samling skulpturer, i trä och keramik, som föreställer instrument.
– Jag kallar dem för "Kraftöverföring", för det finns ju någons sorts kraft i instrument och musik, berättar han.
Huvuddelen av utställningen består dock av målningar i akryl. Gemensam nämnare är färgrikedom, i huvudsak upplyftande sådana och med generös användning av vitt. Han återkommer till begreppet "figur i landskap", där han som konstnär är betraktaren som manifesterar det han ser.
– Det är lite så vi är, människor, figurer i landskap en kort tid. Livet går fort, säger Rolf.
Nyanserna drar sedan tydligt åt det mörkare hållet i den trio målningar som bland annat innehåller en pansarvagn och flygplan.
– Här är det lite oroligare. Jag kallar dem för "Samtidigt" och målade dem någonstans runt 2010.
Mörkast är tavlan med slagrutan, ett verk som utgör ena halvan av ett koncept som Rolf har döpt till "Konstnären och hans redskap".
– Redskapet är en slagruta, en sådan som man söker efter vatten med.
Vad söker du själv efter?
– Ja det undrar jag med, ler Rolf.