Strängnäsbon Mido Salkić visar upp en bild från den fullastade minibussen som han fick låna då han vid två tillfällen åkte upp till Migrationsverket med bidrag från inte minst Strängnäsbor. "Det finaste är att fler har inspirerats till att hjälpa flyktingarna från Ukraina."
Kriget i Ukraina
– Det är fantastiskt att så många har swishat pengar, och även skänkt saker, säger Mido Salkić som har gjort två utflykter med fullastad minibuss till Migrationsverket i Sundbyberg där han delat ut gåvor till nyanlända, vilket först uppmärksammades av Aftonbladet.
Hans lokala upprop på Facebook och Instagram strax efter den ryska invasionen i Ukraina gav snabbt resultat, förväntningarna överträffades med råge.
På kort tid tog Strängnäsbon emot 50 000 kronor via Swish. För de pengarna handlade 35-åringen bland annat blöjor, bindor, våtservetter, tandborstar, tandkräm, schampo och filtar samt Kinderägg till barnen.
– Alla var så otroligt tacksamma och snälla, säger Mido Salkić apropå sina upplevelser i Sundbyberg.
Han uppskattar att över 100 personer har bidragit med pengar, någon skänkte 5 000 kronor.
En stor livsmedelsaffär i Eskilstuna bidrog med sex lådor bananer som visade sig ha en snabb åtgång. Men gåvor kommer också från företag i Strängnäs.
Saker som människor har köpt eller skänkt placerades utanför familjens hus.
– Min sambo Emelié har varit till stor hjälp, men det gäller många andra också som på olika sätt bidragit.
Det finns pengar kvar och Mido Salkić är redo för fler insatser.
– Allt dokumenteras på Instagram.
Påminner det här om situationen på Balkan på 90-talet?
– Ja, bilderna man ser på tv är nästan identiska. Det finns så många likheter. Ukrainare och bosnier är ganska lika också, båda är slaviska folk. Vissa ord jag hörde i Sundbyberg kunde jag förstå.
Elisabet Jacobsen är Mido Salkićs chef på Svensk fastighetsförmedling. Hon inte bara gav honom ledigt för att kunna resa till Sundbyberg, hon hjälpte även till med packningen och följde vid ett tillfälle med upp för att bistå honom.
Mido Salkić var i femårsåldern när han tillsammans med sin två år äldre syster och mamma 1991 tvingades lämna hemlandet Bosnien Hercegovina.
– Pappa stannade kvar för att arbeta. Men han kom hit två år senare.
Mido Salkić har fragmentariska minnesbilder från flykten och sin första tid i Sverige.
– Resan från Serbien tog två dagar, och vi fick punka en gång. I bussen var det knäpptyst, trots alla barn. Det var en väldigt speciell och allvarlig situation.
Mido Salkić kände sig direkt välkommen i Sverige. Här kramas han om av Pippi Långstrump vid ett besök på Gröna Lund i mitten av 1990-talet. Till vänster hans storasyster Maja Salkić.
Nu hyser Mido Salkić stor sympati för de människor som har drivits på flykt från sitt land efter den ryska invasionen.
– Jobbigast är att se människor lida i onödan.
När tidningen träffar Mido Salkić har kriget i Ukraina pågått i en månad
– Sarajevo var belägrat i fyra år, en oerhört lång tid. Vi får hoppas att det här tar slut mycket snabbare.